En dag börjar Mona Lisa och Edith prata med paret på Joe´s Steakhouse.De bär alltid svart.
Kläderna påminner om medeltidslive satanism när den är som dammigast.
De bor i en enorm ekande lägenhet.
I ett rum står en gigantisk gipsstaty och sörjer som enda möbel.
Vi har bara svarta kläder, blir enklare när man tvättar deklarerar mannen.
Ja, säger kvinnan.
Aha säger vi.
Mannen går fram till en taperecorder.
Vi gör musik också, ni kanske vill höra.
Mona Lisa rycker på axlar, varför inte.
Gör er beredda på något ni aldrig hört förut.
Edith ställer sig vid fönstret. Vår, ett kyrktorn en man rastar sin doggy.
Rummet fylls av trummaskin synth.
När flöjten visslar in börjar det bubbla i magen.
Flöjter kommer sällan ensamma den här kom i sällskap av en viskande stönande kvinnoröst.
Bubblet når hals.
Vad tycker ni.
Jag får inte fram ett ljud tårar rullar ner för kinder.
Kan inte hejda bubblet.
Får inte skratta.
Mona Lisa börjar fnittra.
Edith vänder sig om springer mot Mona Lisa tar hennes hand rusar ut ifrån stönande flöjt kammare.
På gatan bestämmer vi oss för att hädanefter skall vi alltid bära svart.
Det blir visst enklare så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar