Luftburen käpphäst billigare än Taxi.

Det finns den typen av ställen och människor man aldrig kommer ihåg vad de hette.

Hon pressar alltid ner citron i sitt te.

Han säger inte så mycket alls.

Vi sitter på det nattöppna vid stora vägen.

Friterat sticker i näsa.

Lufs gubbar befolkar borden runt om.

Deras bordskick sämre än vårt.

De har motorburna fordon som väntar snällt på frostig parkering.

Hon har en käpphäst.

Tittar på den tysta pojken undrar vad han tänker på.

Frågar man svarar han aldrig.

En dag blev vi stora.

Hon har fortfarande bara en käpphäst.

Det var inte tungt regn det var micropopcorn.

Kss kss.

Så säger han.

Idag var Fula Edith hos fotograf inte något jag gillar värst mycket.

Han gav intryck av att vara snäll.

Men det är nog hans jobb.

Hoppas att han väljer ut en bild där jag inte ser ut som Alba the sleeping Zombiequeen på.

Jaha då har jag fläkt ut lite nutid då.

Jag tror att jag aldrig passerat en tull utan att bli indragen.

Bästa gång var när jag hade sällskap.

I sällskapets väska hade jag pulat ner en nytvättad blöt virkad röd mössa jag hittat.

Så när vi står vid bänk framför varsin tullare.

Ser jag hur sällskapets tullgubbe lyfter upp droppande mössa.

Vad har vi här?

Sällskapet mitt ser surt ut jag fnittrar.

Han var ett rätt otrevligt sällskap.

Sämsta gång var när jag hade väska fylld med inslagna julklappar till Sprätten och tullarna rev upp varenda paket.

Konstigaste gången när de drog in Sprätten ,vet inte om de trodde han var en minismugglare.

Sista gången frågade jag tulltant om varför de alltid tar mig, jag smugglar ju inget.

Svaret var vi tar resenärer som reser med lite bagage.

Jaha sa jag.

En gång kände jag en smugglare han reste i bil, fin bil och fancy kostym.

Sen lekte vi med dockor.

För det var det som väntades av oss.

Anarkist gubben på Linnegatan.

Gubben gillar ingen, han ligger i det innersta rummet snusar bak skriker djävla kossa så fort någon öppnar ytterdörren.

Men han har en tavla med Joe Hill på väggen.

Efter ha pratat om Herr Hill några minuter börjar arga gubben le.

Resterande besök sitter vi tysta i hans lilla vardagsrum.

Han snusar, löser korsbord.

Jag läser.

Vi skola taga farväl i rutten vik.

Till föreställningen behöver jag en kista som kan rulla samt flyta på vatten.

Så jag plockar fram måttstock, viktigt att det som ska få plats får plats.

Hammare och spik.

Glad över att leken äntligen har börjat.

Om alla går samtidigt är det inte Farligt.

Sa en gång en japan om att gå mot rött.

Kan ju stämma, om inte de som kör sitter i en huge ångvält o gasar som fan.

Då kan det bli farligt för de som är närmast.

Vi sitter o pratar krig hon till höger undrar plötsligt om kanonmat smakar gott.

Och om det var kallt under det kalla kriget.

Vi börjar prata om något annat trevligare istället.

Pinaler som Sai, Tekko, Nunchaku och Tinbe-rochin.

När de öppnar ryggsäcken rycker jag på axlar, hupps inte mina.

De var inte mina men ryggsäcken de låg i var min.

Sträck på ryggen titta inte ner i backen.

Om jag lett lite mer hur hade allt sig idag tett.

Det är aldrig försent att vakna sa Guldstjärne lärarinnan en tidig morgon.

Vi log åt hennes ord i bänkar fast vi aldrig förstod vad hon sa.

Det blir vapeninnehav gumman lilla.

På marken framför oss lägger de ut innehållet skakar på huvuden.

Jag har en känsla av att det tar slut snart så jag ökar takten springer lite snabbare men spar krafter till den sista sträckan.

Uppe på berget vinkar jag till Guldskärvelärarinnan ovan moln.

Hoppas att hon hör att jag fattar precis vad hon menar.

Bestämmer mig för att jag ska le hela den sista sträckan.

Och den sista sträckan, den börjar nu.

Och så var det en grillburgare.

Igår satt Fula Edith och svarade på några frågor om lycka och kärlek.

Skrattade en aning för jag e rätt kass på just dessa två känslor.

Vad hon svarade kan man läsa om ett par veckor i ett litet glossigt magazine.

Jag behöver en vinter jacka.

Trattar Lena.

Bloggen har fått en klar konkurrent, en synth.

Att plinka på tangenter är perfekt.

Gör en Happy direkt.

Min uppfinnarvän såg som liten ett ufo i de djupa småländska skogarna.

Inbillning sa Trattar Lena.

Fula Edith hälsade en eftermiddag på nyfött föl hennes första tanke var, hej hejdå lilla föl du kommer dö.

Nästa morgon var fölet dött.

Det kan vara svårt att veta om magkänsla är rätt eller totalt åt skogen.

Trattar Lena var en tant som druckit lut som liten frätt sönder strupe.

Och fick resten av sitt liv äta flytande genom en tratt.

Sant det vet jag faktiskt inte.

Men jag kan se henne klart i syne framför mig.

Efter vi Dansat på Din Grav så Dansade vi lite Till.

Bara för att se om du verkligen var död eller om du bara sov.

Sedan backade vi långsamt ut ifrån kyrkogården.

Jag minns de som var snälla och de som var elaka.

Ni andra är rätt suddiga.

Snäll var han tjocka farbrorn bakom disk på natte öppna kafeet.

Nunnan med violblå ögon på klostret.

Pojken med monstertidningarna på bron.

De elaka har en tendens till att blekna.

Vi trippar balansgång på räcket högt över.

Under oss susar bilar.

Ovan oss håller änglar vakt.

Sen Dansade Vi på Din Grav Baby.

Vi gick aldrig dit under yx hot.

Alltså gjordes ett val att hamna i den situationen.

Det blir enklare för en del om man tänker så.

Så innan Fula Edith ska försöka droppa i rampen en tidig morgon.

Sätter hon på sig ett par vadderade röda skidbyxor.

När hon faller gör det mindre ont.

Vetskapen om att det just kommer göra mindre ont gör att hon aldrig föll den morgonen.

BurgerGirl och Koltrastens sång.

Stupar ner i blöt sand.

Dyker ner bakom elskåp.

Springer ner i underjord där teatern ligger.

Kan inte de första föreställningarna förstå vad som känns obekvämt.

Alla skuttar runt som vanligt så det borde bara kännas fun.

När jag sänker ljuset hörs det bakomliggande ljudet mer väl.

Sjungande koltrastar, mitt värsta.

De är vår smält snö, saker som kommer upp i tö.

Stickande urblekt sol.

Onda ting för ibland med sig Fröken goda ting.

När våren sen kommer gör koltrastarna mig inget längre.

De har förvandlats till blott ett soundtrack i underjord.

Fula Edith numer immun mot stickande vår sol.

Om han ställer kryddorna i bokstavsordning.

Spring för livet.

Kryddbokstavsinordnaren är ingen jag mött.

Det var min syster som fick den äran och ja hon sprang för livet.

Status update ifrån KapsylFabriken.

Hej Fula Edith här.

Jag har inte ljugit bedragit tjuvat halsat varken T-röd eller T-gul på sistone.

Utan istället ägnat min energi åt.

Flytta in i renoverad lägenhet som e så vit att jag köpt sånt spray jag sprutar och torkar bort små fläckar med.

Lagt trummor på våra nya låtar till skivan som ja nu verkar vara på väg.

Lagat mat i köket jag inte hade innan.

Surfat jägarexamen.

Jobbat smått med December show.

Glott på bra och dålig film.

Gjort morgonbesök hos min käre Nattefar.

Pratat om livet med Sprätten.

Nu ska jag göra ett undantag och gå utanför min dörr.

Dagens out fit skyttegravsrock hacka och lasso.

Hejdå.

Stainless steel Sinks and Range Hoods located in Shanghai.

Trodde det bodde en farbror i skogen.

Han hade hoppat ut ur sagan om Kapten Blåskägg vid obemärkt tillfälle.

Självklart åt han olydiga barn.

Jag gillar inte farbröder som äter barn.

Inte nu inte då.

När min bror och jag lekte i skogen kunde man känna när han smög sig på.

Skogen blev mörkare mossan under fötter frös.

Det var lättare då med de obehagliga.

De fanns aldrig på riktigt.

Rivningsobjekt.

Sönder rippad säckväv för fönster.

Kråkslottet ser ut att ha förlist ute på de sjutton haven innan det sjönk.

Någon hittade det på strand snickrade upp det åter.

Bara för att i det största rummet låta göra en basketarena på trästickegolv.

Jag sitter på avbytare bänken.

Rullar vader dricker plastflaske vatten.

Damm rivs upp varje gång boll studsar dunkar i nät.

Nej det är ingen riktig basketmatch.

Den är styvsyster med fullkontakt kickboxning i källare under Stockholmgolv.

Skillnaden dem emellan, finska kickers snubbarna inte festklädda som vi.

Röd sitter inte på bänk hon dribblar som om hon aldrig gjort något annat i hela hennes liv.

Scorar poäng.

Krokben.

Halkar på golv slår upp knä fortsätter.

Alla slag under bälte tillåtna.

Vår basketplan luktar samma som deras källare, svett.

Men deras kommer aldrig lukta bubbelgum.

Tandlöshet.

Fula Edith - Du har ADHD.

Efter utredningen känns det som om jag verkligen utvecklat adhd light.

Motoriken har klart försämrats material kännedomen likaså.

Den jag ska kyssa skallar jag.

När jag dricker kaffe hamnar varannan klunk i knät.

Får myror i hela kroppen efter en minuts fikande.

Några gånger har hemmet lämnats med två helt olika modeller av skor på fötter tröjor på avigan.

Sitter på viktigt jobbmöte i fancy kontor.

Några timmar innan, föreställning i underjord med tillhörande kostym.

Nu på kontor skrattar och ler gör allt för att de ska säga, ja det du gör vill vi ha hurra.

Lägger märke till att de tittar en aning skumt på mig men tänker att det är min sedvanliga paranoia in the open zone noja.

Vi skakar adjö.

Hemma i hemmets lugna vrå upptäcker Edith att hon har kvar tandsvärta över hela tänderna.

Leendet ett tandlöst tjackbergatroll leende inte någon man vill ett jobb ge till direkt.

Allt slutar lyckligt i framtiden, hon fick jobbet.

Länge leve tandsvärtan.

Vi tar ett skutt över ett dygn.

Min mormors man en liten stilig iransk gubbe i kostym och hatt. Bjuder på lunch vi pratar om min framtid.

Advokat det är ett bra yrke det.

Han luktar fint rakvatten.

Nickar jag vill mest teckna.

Efter lunch ska jag få en present som måste köpas på NK department.

Välj vad du vill.

Vill mest av allt ha lugn och ro hittar en fin burk med nått doftkalk jag aldrig använder.

Ställer burken på ett synligt ställe i mitt rum.

Burken samlar damm.

Det var en gång och jag gick och la mig på en onsdag morgon för att vakna på en fredag morgon.

Känslan av att tappat ett dygn var som att ha mist en god vän.

Bråkade på min mamma för att hon inte väckt mig, att jag gått miste om tjuvnätter två.

Senare den dagen skär hon upp foten illa på glas skärva.

Glas skärvan ligger i sällskap med hundra andra skärvor på mitt golv.

Jag städar mitt rum.

I natt väckte en mardröm mig.

Sträckte mig efter telefonen för att ringa någon.

Ett Två Tre EuroTrash pommes Dunka Dunka.

En dag börjar Mona Lisa och Edith prata med paret på Joe´s Steakhouse.

De bär alltid svart.

Kläderna påminner om medeltidslive satanism när den är som dammigast.

De bor i en enorm ekande lägenhet.

I ett rum står en gigantisk gipsstaty och sörjer som enda möbel.

Vi har bara svarta kläder, blir enklare när man tvättar deklarerar mannen.

Ja, säger kvinnan.

Aha säger vi.

Mannen går fram till en taperecorder.

Vi gör musik också, ni kanske vill höra.

Mona Lisa rycker på axlar, varför inte.

Gör er beredda på något ni aldrig hört förut.

Edith ställer sig vid fönstret. Vår, ett kyrktorn en man rastar sin doggy.

Rummet fylls av trummaskin synth.

När flöjten visslar in börjar det bubbla i magen.

Flöjter kommer sällan ensamma den här kom i sällskap av en viskande stönande kvinnoröst.

Bubblet når hals.

Vad tycker ni.

Jag får inte fram ett ljud tårar rullar ner för kinder.

Kan inte hejda bubblet.

Får inte skratta.

Mona Lisa börjar fnittra.

Edith vänder sig om springer mot Mona Lisa tar hennes hand rusar ut ifrån stönande flöjt kammare.

På gatan bestämmer vi oss för att hädanefter skall vi alltid bära svart.

Det blir visst enklare så.

Closed.

När vi kommer fram till porten hänger stängt var det här skylten uppe.

Ljudet från byggnadens hjärta dovt.

Bil sladdar in ifrån höger.

De stiger ur, closed flippar över till very merry open.

Svepande steg klänningar.

Pudernäse donnorna försvinner in bakom dörr.

Plötsligt blir öde parkering mer lockande än Pulvercityslott.

Röd lägger sig ner på asfalt.

Mona Lisa Overdrive stoppar i hennes mun en tratt.

Slår av flaskhals.

Häller ren sprit.

Röd gurglar.

Blir jag snygg nu.

På toa inne i slott står donna drar koks med snubben bredvid.

Och fan vad snygga de är.

De kom aldrig att slå sig lika hårt då de föll såsom Röd.

De brann upp.

Stekande sol stiger högre än högt.

Pulvercityslott brinner.

På parkering dansar Röd och Mona Lisa till musiken av poppande kokspopcorn.

Ibland.

Stöter korsar man en väg där det står en tappad som tror att den är guds gudagåva till oss människor.

Jag mötte en sådan en gång.

Survival Research Laboratories

Vid unga år var planen att åka ut till öknen tvinga en viss Mark Pauline att ta mig under hans vingar.

Kom inte längre än till sandstrandkant.

Kanske hade jag aldrig hittat fram fastnat vid ett stekbord.

Flippat ägg från morgon till kväll i hundra år till efter jag dött.

Eller hittat fram kopplat liten mojäng fel.

Köttat bort halva min arm ett ben eller två.

Heaven Number Seven steg att Gå.

Jo det var så att morfarsfar försåg en av de onda männen med morfin under kriget.

Räknas det in i arvssynden.

I det nedärvda minnet sitter hon på en stol.

Rummet bär kakel från topp till tå.

Ormskinnsindianen har i handen ett piller vitt.

Dumma unge öppna munnen svälj.

Jag öppnar munnen.

Piller fastnar på tungan.

Smak beskt, men det ska fysisk ont ta väck.

Han häller upp ett glas med grönsaks jos.

Det ska vitaminer ge.

Dricker.

Fröken Ludd kryper inunder hud.

Det är ingen bra ide att stanna kvar i kakelrummet i natt.

Ormskinsindianen är snäll men inte att lita på.

Vill somna går.

Somnar i elrummet till höger om Drottninggatan.

När vi pressade Dubplates på kyrkans Barntimme.

Vi tömmer fickorna på bordet.

Kvinna med underbett vägrar.

Hur många gånger kan en dubplate spelas innan den är olyssningsbar.

Jag hittade trumpinnarna längst ner i lådan som stod underst.

Och ta mig fan jag älskar dem.

En taktlöst harmlös ovillkorlig kärlek.

En dag kom en reporter till kyrkans barntimme.

Hej lilla vän vad tycker du om att vara här.

Han har konstiga byxor luktar fimp.

Jag ritar vidare.

Ja tycker du att det är roligt.

Nej inte värst jag måste ha kjol och kli strumpbyxor men kakorna är goda.

En vecka senare visar mamma stolt upp en bild i tidningen där jag sitter med krita i hand.

Undertext lyder.

Lilla Fula Edith tycker att det är mycket roligt på kyrkans barntimme.

Dubplaten börjar hacka.

Fastnar i ett spår.

Lösning- lappkast rakt in i Nattefars famn.

Där vill jag för alltid bo.