torsdag 23 december 2010

När släden stannar för rött hoppar vi av för hon






Pictures via Cum-an9el and Gurosenshi.
lekflickan står på balkong ovan oss, slänger ner lappar om morgondagens fest.
Fånga en innan vinden fångar alla skriker Röd.
Hennes randiga underarmar viftar upp i luft.
Höghusen aldrig har de haft mer färger.
Än då.
Vi är hela alfabetet tillsammans.
Han gillar hennes armar men vi gillar inte honom.
De sitter uppradade i soffa på håll ser de ut som dockor.
Hon till höger blinkar perfekt innan hon tömmer flaska.
Senare står de i en klunga dansar synkroniserade steg.
Han klappar händer.
Det är fest i dockornas höghus och alla är där.
Röd slår av flaskhals mot diskho.
Lägger oss under köksbord.
Hit hittar han aldrig.
Försöker rista in våra alias i trä.
Det ser bara fult ut.
På mitt vänstra ben skär vi istället upp namnet på honom som då nästan ägde mitt hjärta.
Det ser ännu fulare ut.
När sista bokstaven sitter, vill jag honom aldrig mer se.
Klistrar inbjudan i en dagbok jag håller hemlig.
Den ligger tillsammans med allt tjuvat under min säng.
Innan jag går och lägger mig placerar jag ut allt sida vid sida.
Tänker att jag måste finnas på riktigt för annars skulle det vara tomt på sovrumsgolv framför mig.
God Jul.

4 kommentarer:

Panzerfaust sa...

Om den sista bilden föreställer en mauve stinger (http://en.wikipedia.org/wiki/Pelagia_noctiluca) så brände jag mig på en sån i somras. Det gjorde helt overkligt ont.

Fula Edith sa...

Jag har kvar ett ärr efter att ha simmat in i en manet och det var nog en rätt snäll manet men ja Fan vad ont det gjorde.

Panzerfaust sa...

en snäll manet, inte om du fick ett ärr? min manet lämnade också ett ganska läskigt märke men det syns knappt längre. Det hände utanför Sicilien och det var andra gången i mitt liv jag haft dödsångest.

Fula Edith sa...

Min var i vattnet runt Formentera och nej den var nog inte det minsta snäll.