torsdag 2 december 2010

Medan ni sov vaknade jag till sist.



Där brast den i stunden sista uppfunna lungan.
Det blir tyst.
Han hade rätt jag kommer sluta ensam.
Ostrowskan hade rätt för jag önskade mig aldrig en häst som liten.
När jag slog upp ögon jag slöt i glashiss hade min trädgård vissnat.
Det gör fruktansvärt ont att vakna på en stenåker du i ett helt liv trodde var en växande trädgård.