Pics via MOSCOW and GOLDENCALVES.Edith jobbar reklamfilm.
När brevet är färdigläst gråter jag.
Nu leder de goda breven stort över jag hatar dig för att du inte älskade mig breven.
"Hoppas du dör en plågsam och långsam död".
Klart jag kommer dö den döden.
Men det är inte nu det är sen.
Igår kväll var jag den lyckligaste under alla kristallkronor som någonsin dinglade ner från taken.
Ett mission kvar, tacka pojken med monstertidningarna.
Sedan har Edith sprungit klart den sista sträckan.
Springer inte den fort som jag trodde den går långsamt under träden.
7 kommentarer:
Kom att tänka och kanske uppskatta dina ord lite så där extra efter att faktiskt ha provat en sådan där mardröm som bara fortsätter trotts din avrådan. Jag blev inte rädd men kände mig kanske lite ovan.
Det livet vi lever & det vi drömmer.
Du Drottningen jag "förbjuder" dig att dricka mardrömmar.
Okej Eddan, jag lovar och svär att ej dricka dem, men jag kan inte lova att jag inte äter dem eller doftar på dem! Gott nog?
Eter, du får äta dricka knapra halsa frossa hur mycket du vill, tappar du huvudet i detta liv står det dig typ minst 8 till liv.
Men jag kan inte lova dig 8 stycken ok livsformer i de nästkommande.
Jag hoppas att mitt nionde kattliv håller mig kvar. Även om jag misstänker att jag kanske redan förbrukat dem. Jag hoppas i alla fall att jag hinner se dig innan de är slut för alltid. Hoppas på extraliv ska jag säga dig! Jag vill i åtminstone ha ett till att spendera, kanske bättre den här gången.
Livet/liv är till för att förbrukas, blir som inte roligare i slutändan om man sparade allt.
Jag hoppas inte på extraliv däremot vore det fett om det där livet efter döden fanns.
Men det vi redan att det inte gör.
Vi ses här eller på andra sidan.
Skicka en kommentar