I dvalan fann vi en dörr.

Pics via liquidnight, spacemuseum, monstermadeofeyes.

Vi funderade länge på hur vi skulle göra oss av med dem.

Som nu var det höst ute, hösten har alltid gett mig glädje men efter vi gjort oss av med dem försvann glädjen.

Nu finns bara kyla skrumpna löv och jakt efter vinterjacka.

Har i tre dagar köpt jackor, kommit hem och förstått att jag bara ser ännu fulare ut i min nyfunna jacka.

Sprungit tillbaka till kassörskor med kvitton och förklaringen, jag tror det måste vara något i jackan jag inte tål.

Nu var det inte idiotisk jackjakt jag skulle skriva om.

Minns att i det rummet stod en sammetsfåtölj, han kunde aldrig sluta att le bakom sina lögner.

Min näsa slutade aldrig växa med mina.

Ljuger du så ljuger jag dig till dvalans land.

Spillde med flit ner fåtölj med klibbigt nagellack.

De fick nog slänga den eller så brände de den på bål med resten av alla mina saker.

Tjoflöjt vad orden gått under jorden.

Kanske ska börja sjunga istället.

Krax.