lördag 9 oktober 2010

Spökstadens sista svarta pist.





Pics via Minor Arcana, Crystalbullets, Immalfoydracomalfoy.
Vi åker skidor i fjällen, trots uppväxt i Vinterlandet är det första gången utför branta backar.
Morgon efter svimmar i duschen.
Men innan minns jag hur luft blev kvalmig, drog duschdraperi åt sidan ställde mig på toalettstol öppnar fönster.
Kall luft, pressar mig ut genom fönster nästan ute vaknar innanför duschdraperi.
Svårt att förstå att fötter på blött golv aldrig gick för att öppna.
När jag bär något tungt vet jag att det är sant.
För det gör ont i mina handleder.
Vinden som blåste utanför fönster var kall det kände jag.
Men den fanns aldrig på riktigt.
Liften tar oss upp för berget.
Små barn i Killah toys for us hjälmar svischar förbi.
Solen strålar smälter våra ögon.
Metallsmak i mun.
Sväng åt höger sen åt vänster, du kommer fatta, han skrattar.
Han är inte ens fin när han skrattar och jag fattar ingenting.
Tar tag i uträckt stav.
Först går det mors lilla kråka slow.
Han ökar.
Vi flyger snön yr.
Nu skrattar jag, vill att det ska gå fortare.
Slalom genom skog ut i backe över pucklar.
Det går fort nu.
Blundar.
Släppte tag om stav i skog.
Vill aldrig att backe ska ta slut.
Stugan har fönster åt alla håll.
I varje väderstreck ligger bergen med de vita topparna.
Här vill jag dö men inte leva bara blunda och åka utför.

Inga kommentarer: