Verklighetskoll.

Ok vi spelade med vårt band på Gärdet i dag drakar flög i luft och satt på mark.

Vi var så dåliga att jag aldrig mer vill spela trummor igen. Eller så vill jag att vi börjar repa igen.

Det var varmt för solen sken.

På kasinot.

Jag tror att han jag snodde översta bilden av kommer vinna minst en miljon.

De lyssnar på Gabber och äter småkakor.

Kan du framkalla den känslan nu.

Efter aska kom värmen.

Sol bränner fräknar på nästipp.

Ler.

Det var över ett år sedan Edith satt på ett flyg härifrån.

Snart ett år sedan hon tog mer än danssteg tre.

Jag är död.

Vi sitter under inomhus bankomat för att där är det varmt.

Jag levde inte då heller.

På båten upptäcker jag att mitt kort inte funkar.

Sprätt är hungrig.

Tolv timmar hungerbåt i skvallpigt medelhav.

Tittar på kort, men snälla då hur ska de gå.

Sveper förbi dukat bord plockar med.

Men Sprätt han vill ha mer, ljusblå liten bil i metall bakom glas.

Varje morgon går jag kilometer efter kilometer till just den stranden.

Parkerar vagn klättrar ner med liten under arm.

Sprätt har solmössa.

Vi bygger våra drömmars slott av sjutusen sjösjuka sandkorn.

När vi kommer tillbaka står bara drömmarna kvar, sanden är försvunnen.

En gång var det någon som hade tappat en hundring under våran bankomat.

När djuphavsfiskarna surfat klart sina mekaniska vågor.

Är du färdig nu när du städat klart.

Rycker på axlar.

Vi klistrade spegelglas på cementblock vi hittar utanför.

Limmet eller det meningslösa i klistrandet får oss att skratta.

Är förälskad i hennes skratt för där lurar ingen obehaglig överraskning.

Hon blir irriterad för att jag gång på gång bryter klackar på hennes skor spiller färg över favoritklänningen hennes.

Någon skvallrar vi flyttar.

Sommaren kommer och vi får lägenheten med de stora fönsterglasen ut över ett Centralbadet.

Vill aldrig att vår halsavinsommar ska ta slut.

Får ont i magen när löven på träd utanför byter färg, om jag en tidig morgon ställer mig på tå på högsta stegen målar tillbaka det gröna kommer hon då stanna hos mig några minuter till.

Fann inte någon stege förfullesov mig gravt.

Hon har packat väskor prydligt i hall.

Morgonkaffet smakar gårdagens.

Vi skiljs åt här hennes resa går till Paris många morgnar senare.

De brev hon skickade ligger och sover i mitt gröna skåp.

Saknar henne mina dagar går åt ett annat håll. De för mig till ön där vi en sen kväll såg en skymt av djuphavsfiskar simmande upp till yta för att surfa till andra saltare hav.

Havet där systrarna Ketamins lilla ö skvalpar omkring.

Han viftar med naglar gula, frågar finns det något av mening. Oftast inte nu, men väl när de mekaniska vågorna surfat oss hem.

Kallsupar kittlar elstöt.

Likström.

Jag har fått låna hennes fina för lilla bruna sammetskavaj. Täckt de mörka skuggorna under ögon med vitt klet.

Lägger oss framför klistrade skärvor.

Av krukväxter bygger vi en djungel runtom.

Väser spegel spegel på väggen där.

Varför lämnade du mig ensam kvar bland fiskar och troll.

Vi släpper aldrig taget.

Och när vi väl gör det drar vi en suck av lättnad.

I de sista veckorna av livet kändes det som om jag verkligen gått sönder för alltid.

Sprätten är ilsken för hans förnamn står outat i boken, sur somnar han.

Tar tunnelbanan möter upp förläggare som rymt från gryta med kvällsmat.

I en gul konsumkasse, fan det kanske inte heter konsum längre och det är därför påsarna är ännu fulare.

I den har han stoppat tre ex av boka min.

Allt det som kan bli helt blir helt när jag plockar upp en av böckerna.

Det är sant det blir sannare inbundet.

Sprätten läser lite i bok.

Men mamma du kan ju inte skriva alla ord är i oordning.

Jo jag vet de la sig så.

Mina tankar är nog nästan aldrig i ordning.

Men det blir roligare så.

Vår Snövit hon som hade hunden och guldvolvon köpte nyss en bok.

Jag hoppas att hon somnar gott däruppe i de norrländska skogarna vid travar av ved och skällande natthundar.

Godnatt.

De hemsksöker mitt hus.

Pics via Happyidiot.

Idag fick Edith en present det var en bok hon inte läst.

Har kommit ett par sidor in i boken och jag måste då säga det, inte en enda särskrivning.

Idag var dagen då hon också nej fan vad tråkigt det är att skriva om idag.

Förutom om boken då, för den gillade jag.

Har lovat Katten att jag ska klippa gräset på Gärdet inför festivalen.

Jag ljög.

Det är som om alla gånger då någon skrek argt hoppade upp och ner har flyttat in i mitt rum.

Mästerkatten i grönmögel stövlarna smsade för att meddela att tandblekningar är rätt värdelöst.

Att coca cola gör en glad och slutligen att tulpanfälten utanför hans hus har frusit mitt i en nattgäsp.

Monalisa ringde för att berätta om sin resa, hon fick aldrig prata klart. Ringer henne i morgon då bitti kanske inte är hemsökt av alla gånger.

Moa min Moa fick sitt körkort idag. Guld, nu kanske hon äntligen kan köra Edith hem.

Efter att murklorna tillfångatog oss.

Pics via best ever: illleagle.

Vi plockar murklor de växer intill vägen fast i skydd av darrbarr skogsdunge.

Edith plockar inte så mycket hon funderar mest över varför de är så fula murklorna.

Hemma i det lilla rummet trär mamma svampar på trådar hänger dem kors och tvärs.

De måste torka annars är de farliga att stoppa i sig.

Jag nickar hade ändå inte tänkt att äta på dem. Senare på kvällen plockar jag ihop lite saker man kan behöva, rymmer till det övergivna huset i korsningen.

Huset är damm, döda solblekta getingar vilar i drivor under sex trasiga fönsterrutor.

Över golvet ligger flera små likadana pappaskar, mindes rätt länge bilden på askar men inte nu.

Hinner stoppa nio getingar i varsin ask innan lillebrors pappa kommer körandes.

Mamma bäddar ordning i det lilla murkelrummet efter jag förklarat att jag inte tycker om dem längre.

Det gör en smula ont att säga inte tycka om orden men de måste visst ut precis som vanligt i framtiden.

Den natten drömdes mardrömmen om skeletten som anföll vårt gula lyckliga hus.

I drömmen klarade vi oss lillebror och jag för vi gömde oss bakom den stora högtalaren.

Svamp är bland det äckligaste jag vet utan att det gör ont.

I kväll tror jag att min bror åker och spelar i Finland på lördag spelar både jag och bror på Gärdesfestivalen fast inte med varann.

Om jag skulle sjunga med honom på en låt skulle jag börja gråta.

Det är därför jag inte sjunger för er.

Räddarna.

Ibland vill de rädda Edith extra mycket.

Det brukar dock inte inträffa då man behöver räddarna.

Då blir räddarna rädda och springer fort som den åt ett annat håll.

Hittar någon annan de kan rädda som inte behöver att bli räddade än.

Tog ett uppehåll från Dr Snuggles.

Trots att hon gick ner i pris hade jag inte råd att gå kvar.

Saknar henne mycket.

Kändes som om hon räddade mig på riktigt.

Tror att bilden med korset förställer några som försöker rädda ett radioaktivt kors som dessutom hamnat åt fel håll, eller så ska bara den lyckliga kärnfamiljen ha picnic bakom korset.

De dör ju självklart, några månader efter picnicen i den självlysnade radioaktivaträdgården.

Inget ont om familjer som vill vara kärnsolida.

Lysande kors är däremot en smula farligt.

Musiken går i slow-fox-I-do-motion.

Nu minns jag.

I musikmakarens lägenhet sitter två indiska herrar med varsin sitar.

De plinkar mycket och ler.

En saknar vänster hörntand.

Har svårt att somna så jag tar en somna in tablett. De gör att jag blir arg, virrig, stressad och okoncentrerad.

Sover jag inte känner jag mig levande död.

Men virrig är värre än död.

Så inga mer somna nu.

Nu, nu spelar Häxsnubbens playlist - The final countdowna med Europe, Zzzz.

De sitter på Indigo o downar drinkar.

Fula Edith ligger på sängen förvirrad, okoncentrerad och folkskygg som vanligt.

I morgon måste hon inhandla ett par solglas så hon fixar att vara ute bland folks och häxs.

Ja musikmakaren, han hade flugit hit de plinkande männen för att de skulle spela lite toner på hans skiva.

Jag minns inte om det blev en bra skiva.

Nu går vi på Spökrave.

Hejdå.

Då reste sig de begravda hundarna upp.

Återkommer om vad hon heter, hon som gjort färgsnurran.

Förlåt ni hade så många namn tillsammans.

Plingar på fel dörr annan öppnar, Edith hoppar till. Låser upp dörr innanför sitter en enorm lusfig hund i cykelrum.

Hunden blir inte rädd men det blir jag.

Står högt uppe på zippen får inte ner den tyngsta lampan.

Hatar att en massa gubbar byggt för tunga lampor att jag inte blev stark.

Det och rätt mycket mer var min dag.

Hittade en liten hundstaty det var innan jag träffade storhunden i cyklarnas rum.

Ska skulptera lilla hundstaty till många stora.

Det klonadehundgänget ska ha samma rörelse när de tar sig upp från där jag ska plantera alla korsen i sommar.

Det känns kometen kommer varmt ute fast det regnar.

Helt bäst att somna till.

Godnatt.

Ser tydligt i syne status update.

Han har gröna fingrar, de gör markers av lim o kulspets, Edith kan inte koncentrera sig alls sedan hon slutade med snuset.

Så vi lyssnar på hög musik. Sprätten har hängt upp en slå på hårt grej i dörröppning.

Tänker fotarbete.

Borde inte tomheten efter snuset gå över snart.

Ja de drack fjädrar.

Tungt regn, tandläkarebesök och T-Röd. Tror att jag just fick ont i hjärtat för det högg till men jag vet fortfarande inte på vilken sida det sitter, vill som inte lägga det på minnet.

I Kyrka i mitt av de tusen brinnande ljusen konstaterar vi att oblat smakar inget.

De blir arga på FulEdith och FulGul för ingen av dem är döpta.

Döpt ska man vara om man oblat vill svälja.

Minns det som att vi mycket andaktsfullt skred kyrka fram.

Stannar vid Han som Oblaten strör över gapande nattvardsmunnar.

Det luktar stearin.

Tant framför mig har svårt att gå.

När vi sen dog brann vi i helvetet för att vi sneakat till oss icke förtjänad obla.

Det är inte värt att brinna för inget.

FulGul brann fortare än jag.

Min Bok ha ha My Book ho ho.

BookCover: Martin Ander.

Här kan man köpa den: Emotion.

Nu ska jag dricka kaffe.

Hejdå.

Just ja jag kallar boken för min Emobibel 2010 baksidan har jag deddat till Tommie Kex och KukmaSockret.

Saker hon ej missade.

Pics via TDAYD, again and again.

Fan det hade jag glömt att minnas, Aux 88 ska ju spela här typ näst nästa vecka, måste ringa Polska Drottningen.

Vadar ut till de vita böljande risplantagen.

Samtidigt som Minisnubbar i keps pudrar näsor sitter de Döende snubbarna elva våningar högre upp i huset och pudrar de med.

Fast de fin pudrar förstås.

Jag gillar inte någon av dem längre.

När jag häromdagen satt i mitten av ett golv i ett hem som inte var mitt och den tredje malen flög förbi.

Kände jag stilla.

Nu orkar inte Fula Edith mer.

Lastar ut trummor från taxi Sprätten hjälper till att bära upp.

Orkar en bit till.

Vi äter friterade grejer med riskokare ris.

Vacker dödsstrass tass.

Pics via The day after you die!

Kalla mig för, minns nu inte vad hon säger men jag tittar på Sprätten och han på mig.

Har världen gått under utan att vi märkte nått.

Vem är i huset, vi är huset.

Lyssnar på Russianwebradio funderar medan jag håller takt med vänsterfot. Hur många bpm saknades i Tidtjuvens hjärna.

Känner mig levande död, inte på ett trist ledsamt sätt utan mer på ett happyrussianhardcore vis.

När vi spelade på Rich visste jag redan att jag kommer hinna allt jag ville.

Nu är frågan ditt eller mitt hus?

Djurkretsen, den innersta.

Pics via The day after you die.

Till slut kom det det lyckliga inlägget.

Tre månader, sen åker vi.

Herr Alv.

Tror att Herr Pontus Alvs film - In search of the Miraculous kommer knäcka.

För små hjul.

Hjul på shoppingvagn är inte gjorda för utomhusrace. Den välter varje gång vi drar åt andra hållet.

Första gången hamnar hon under, skrattande hjälper random farbror henne upp på fötter.

Burkar med läsk faller ramlar rullar över mark.

Knä gör ont vart tog han vägen han som skulle hjälpa henne med vagnen.

Han som sedan plåstrar sår.

Kan vi varit ute vid Islandstorget, nej för långt från bro. Håller i vagn sparkar med fot den fram över.

Himmel grå, strimmor av kanske sol. På översta balkongen grillar de fast de inte får.

Vi ser röken.

Allt är samma. När jag sen sitter där i salongen och trummar, låtsas som att jag gillar läget.

Ska jag tänka på shoppingvagnen låtsas att jag är där på bron.

Vi ser till att stoppa allt viktigt i kassar.

Lyfter stålskelett.

Hur många sekunder innan vagn träffar vattnet.

Jag satsar mitt liv på tolv sekunder.

Han säger nio.

Det tar tio och jag.

Jag hoppar efter.

En helt vanlig dag under dimmeridån.

Ah intressant.