fredag 12 februari 2010

Hemma sweet home.



Det gick inte att bo i huset för kallt eller nått.
Kanske att lillebrors astma galopperade i fart med att tapeter rullade nerför.
Någon ordnade lägenhet i ett annars tomt radhus i byn där skola låg.
Det kändes som lyx att flytta in i ett hus med vita rena väggar.
Tills taket i vardagsrum en dag höll på att rasa in.
Via källargång gick det att smita in i de andra tomma lägenheterna.
Det var kul tills den lilla spinkiga killen med alltid snor hängande ifrån näsa tjallade till någon vuxen.
Bommat var det då.
Tant bakom disk i lanthandeln kallade mig för tattarunge.
Min bästa vän var finsk "tattare", så tog det som en fin fin komplimang först.
Vi slogs mest när vi träffades i det inre rummet.
De stora drack hembränt och spelade kort i det yttre rummet.
Om min mamma vetat, hade jag nog aldrig fått hänga med honom.
Jag var hans enda vän.
På kvällar satt jag och plinkade på hemmabygd vit elgitarr.
En dag flyttade vi därifrån.
Tillbaka till det ensamma huset på berget.

3 kommentarer:

Enkidu sa...

Zigenare är väll tattare?
För jag växte lite halvt upp med zigenare haha
TattarEnkidu!

Fula Edith sa...

Zigenare är Romer som ja kallades för tattare.
Tattare är säkert ett samlingsord för resandefolk.

Den fanns de en tant i småland hon kallades för Trattar Lena men de var för hon druckit lut o frätt sönder hals så hon fick sin föda genom en tratt.

Anonym sa...

vart i kyrkdal finns huset?