Kabbelekor.

Pictures via ♈ ♉ ♊ ♋ ♌ ♍ ♎ ♏ ♐ ♑ ♒ ♓.

Fönster vetter ut mot skogen, man ser den inte för det är kväll.
Men man känner den.
Det är varmt och jag vill inte vara där.
Den natten gömmer jag mig i mig själv för att inte hitta ut igen.
Om jag dagdrömmer drömmer jag om att få vara på riktigt.
Allt jag fixade utan att trasa ihop fixade jag för att jag inte fanns där vid mig själv.
Men det är så vi gör det kallas för överlevnads strategier.
Det märkliga är att jag inte släppte taget om dem när jag blev stor.
Vid den lilla bäcken växer gula Kabbelekor.
Gång på gång plockar jag några stoppar dem i vas bara för att se dem vissna.
Det är för de är en oplockbar sorts blomma som bara kan leva där hon vuxit upp förklarar mamma.
Slutar inte upp med att avrätta Kabbelekor.
Tänker att någon av dem borde vara annorlunda.
Att någon borde överleva.
Har från foton konstruerade minnen från det tillfälliga andra hemmet.
Det är svårt att hitta ut från det man inte minns.