På Haitis gator med Rita i ena handen.

Photography by Leah Gordon.
Vet inte att man inte får fota men det kan man nästan lista ut, fotar ändå och sedan försvinner den,  telefonen i ett hav av människor med reflexer runt deras huvuden.
Hoppas att en annan hade det bäst i Sjöarnas Hav.
I vilket fall skriver jag nu från ett av de husen som ligger där allt tog slut.
På morgonen hör jag kråkor om kvällen är det tyst.
Jag lär mig en läxa om mitt egna skapande.
Allvaret måste vara starkare än flykten, sagan får vara blodet.
Det finns en sten, Hematit den fick sitt namn av det grekiska ordet hema/blod nu kanske jag stavar fel men när du slipar stenen blir vattnet rött.
Köpte en sådan sten gav bort den.
Sover 12 timmar i sträck.
Minns inget av det jag drömde.
Ett hjärtas takt ökar i Fröken Ritas sällskap.
I det sista av husen skriver jag om det förflutna som ännu inte hänt.
I fem dagar går jag hungrig och träffar inte på någon.
Samlar snäckor som jag sedan aldrig tar med mig hem.
Allt de gör är att sanda ner hotellrumsgolv.
Att inte orka med sin spegelbild är tröttsamt.
Stranden hade varit vackrare om den varit täckt med hundratals ilandflutna flaskposter.
Låtsas att jag nålar fast alla flaskors meddelande på  rosa tapetvägg som vetter ut mot havet.
Jag vill sitta på det stället nu där de dygnet runt friterar pommes.
Med block på bord och penna i hand tecknar jag av honom med flottigt förkläde.
Han vill mig inget mer än att min kväll blir fin.
Han kryddar inte sina pommes med lögner.
Colan smakar alltid avslaget.
Drömmer mig bort i att om mina fötter får springa löpband släpper olyckligheten taget om min spegelbild.
Det verkar så enkelt när de ler.
Men jag vet inte, de kanske bara flyr in i andra rum.
Vodou gudarna blev inte sura för att jag fotade sönder dem och någon mailar, hej har din telefon nötta knappar.
Ja.
Precis som att jag aldrig vill att bilen jag sitter i kommer fram vill jag inte se världen som jag borde.
Men vem fan vill det egentligen.
Nu vill jag skriva en annan sak men det kan jag inte så jag skriver den kodad.
Kjdiåh fiodfnvåe augdovnkspps fji0onfiger epjept9u¨md dijoaëu0rhjvmpeuny98yåEWI+IHigpb8.