Pictures via Spooky theatre and Betty turns Blue.
Det är inte vilken växt som helst, hon heter Hagtorn.
Och växer vid det vita husets baksida dit solen sällan når.
I skuggan lägger vi ut filt.
Lägger oss på rygg.
Huset är det enda på Solvägen som har två stycken torn.
Regn rusk och år har förvandlat koppartornen gröna.
Äter av bär tror de var röda.
En för mamma två för lillebror som i huset sover.
Pressar ner bär i min fluffiga Snobben.
Han blir mest smutsig.
Mannen som ligger i sängen får knappt fram ett ljud mellan klunkar.
Han har gömt något jag behöver.
I allt bråte står ett järnrör.
Lyfter upp det biter ihop.
Försöker hitta en hotfull blick i mig själv.
Den kommer motvilligt men spricker ut när järn höjs i luft över honom.
Ge mig den nu.
Han sätter i halsen börjar klucka, spriten sprutar ut över sängöverkast.
Min hotfulla min övergår i skratt.
Hans sprit i halsen kluck övergår i skratt.
Ska du döda mig nu flicka lilla.
Jag skrattar så att jag kiknar sjunker ner bredvid säng.
Tittar in i hans simmiga urblekta ögon ler.
Det går inte för du är redan död va, min vän.
Barnen på stan sa du var, det är därför jag är här för att hämta tillbaka det som är mitt.
De röda bären smakar inte riktigt bra, inte giftigt med de är beska.
Skuggbär.
Försöker fånga en solstråle med liten spegel.
Om jag riktar den på torrt Hagtornsblad kanske vi lyckas tända en eld men till det behöver jag Tändstickspojken som jag inte ännu träffat.
Plötsligt mitt i ett skratt får han tag i järnrör, slänger det över rum.
Rör landar på tomglasberg splitterklirr.
Hans andra hand fångar min vänsterhand.
Hårt, han håller likstelehårt.
Knyt din hand blunda, andas inte i onödan.
Vill tillbaka till skuggsidan och de röda bären inte sitta i whitefulletrashdödsbo o än mindre göra det med slutna ögon.
Andas ut sluter ögon.
Gör du mig något dumt skickar jag alla de onda på dig, förstår du.
Han skrattar, visst varsegod kanske har de användning för ett tyst lik, tjuvkika inte för då får du aldrig det du kom för.
Blundar försöker kika men så fort jag öppnar ögon mini tjuter gubbe.
Stäng dina jack tjacket.
Högt för att vara död eller rättare sagt snart död.
Det lilla jag ser av hans kropp är fyllt med mörka giftiga fläckar.
Sträck fram din hand nu.
Tänker på filten på skuggsidan för den gör mig lugn.
Edith allt du vill ha ligger i påsen, så nu kanske du kan göra mig, mannen en sista tjänst.
Får jag titta i påsen innan.
Du behöver inte titta i påsen, jag däremot vill ha min röda box som ligger i kylskåpet.
Kommer boxen döda dig.
Nej.
I boxen ligger min livsroulette och efter vad Stadssvalparna lär sagt dig så ja jag kommer att vinna i natt.
I kylskåpet står flaskor en ost och något som stinker i tidningspapper,
Tar fram box.
Går tillbaka till FarbrorBältros.
Du får vänta innan du vinner för jag har inte skrivit klart slutet på min saga.
För du är den enda jag vill ska läsa om Hagtornen.
Han ser trött ut, en deal är en deal.
Räcker över box utan att titta i den.
Pussar en försiktig hejdå puss på kladdig panna.
Lås inte dörren efter dig lilla Josefin och kom ihåg att aldrig skriva under med ditt riktiga namn.
Åker hissen ner ångrar att jag inte sa farväl till han som gav mig en penna och ett block som inte var en blackbook.
Och för att jag inte skrev om dig förrän nu.
Men det passar nu när jag känner samma lycka i hörlurar när jag trycker på ljuden.
Den lyckan påminner mig om innan du ruttnade bort så mycket att en röd box utan Hagtorn kom till användning.
En dag skall jag skriva om allt om dig.
Djävla skitgubbe som bara klunkade bort sig själv till de sälla jaktmarkerna.
Lova mig att du väntar i Acapulco.
Så du får läsa sista sidan.
2 kommentarer:
oj, halvvägs igenom trodde jag något riktigt obehagligt skulle hända. nästan som i filmer där man blir oroad att dom ska dö trots att man vet att dom är hjältarna. Eller typ där det börjar med att dom återberättar historier så att man vet att dom omöjligt kan dö. Dö eller något ännu värre usch.
ah iaf, jag startade om mitt liv!
http://hexploitation.blogspot.com/
Smart är det nyår
Det känns bra att du tryckte på omstart. Det var tyst utan dig. Ja snart är 2011 här allas vårt sista år om vi har undergångsfilms makarna som profeter.
Det måste bli ett bra år bestämmer jag nu.
Mvh Edith
Skicka en kommentar