han sover räv för han ler.

Picture number kiss me now 2 via The adventures of Bradley.

En ljummen sommardag var mamman sjuk så vi fick busspengar och en påse för leverans.

Prata inte med någon främmande på vägen inte heller på bussen, ok.

Ok.

Vägar bussar de kryllar av främlingar som vill inget annat än att prata med barn med klirrande påsar och korta jeansshort.

Vi blåser äckligt rosa bubblor så fort någon försöker, delar hörlurar.

Att gå på missions är nästan lika roligt som att leka katastrof.

I alla fall när vi visste att slutstationen var fläckliga gubben.

På bottenkällarvåning med fönster i markplan där bor han i sin för oss soptipp men för honom sin borg av guld.

Hjärtat i hans borg är sängen han aldrig lämnar under besöken.

Antingen har han många som levererar saker till honom för inget står kvar på samma ställe förutom säng och det växande glasflaskeberget.

Det luktar spya död och ett liv som till slut vissnade bort.

Dörren står olåst.

Han sover vi böjer oss ner på tre smäller vi varsin bubbla vid skrumpa öron.

Poff.

Han rör inte en fena.

Men han sover räv för han ler.

Ställer hans påse vid sängen.

Tack, har du läst ut boken.

Skäms lite, nej det har jag inte hunnit men en dag har jag läst varje ord.

Bra för då kommer du förstå den en vacker dag.

Röd vill öppna fönster men det ligger tusen saker för.

Bältros alkisen plockar fram en sån spray som jag tror man har på toaletter.

Pass på nu kommer hon den väldoftande dimman.

Hon luktar astma anfall och 100 år.

Nästa gång du kommer skriv en berättelse om vad som helst så skriver jag en till dig.

Röd blir sur, jag vill också göra något till nästa gång.

Han prasslar i sin påse hivar fram en ljummen.

Du får läsa dem för oss nästa gång.

Han räcker över en skrivbok och en sådan penna man kan med ett tryck välja färg på bläck.

På bussen hem ritar jag en regnbåge på Röds ben.

Den kommer se assnygg ut i strobben senare på golvet.

Tror vi.