onsdag 22 december 2010

Aldrig för hjärtats opålitligas skull.

Picture by Beata Boucht.
Gut feeling - Devo och vi kör vägen hem ifrån inspelning av ett annat bands comeback.
Blinkande monsterbilar röjer bort tung snö.
21 minus visar termometer.
Hade velat göra en egen film.
Skriva en bok på riktigt men kanske skulle det blivit som min vän Måns sa, inte bra alls.
Så jag tar min bästa vän i handen.
Tillsammans går vi upp på det vita berget där taxiförare plåstrar om henne som inte ens ett enkelt nummer minns.
Vi flyger högt till David Gahans brustna röst.
Jag ser att hon ler i framtiden.
Men det spelar ingen roll.
Det svarta pianot ingick bara i en plan att lära känna mig.
Mitt i en andning kom allt klart och hon slutade upp med att se i syne.
Det spelar verkligen ingen roll om hon någonsin kommer ner igen.

Inga kommentarer: