Att bo på hotell.

Under resans vingar flyr jag i smyg från mig själv.

Så fort plan lyfter tappar jag äntligen andan.

Ler mot främlingen bredvid, fladdrar ögonfrans.

Men det var sant att jag under följande veckor knappt lämnade hotellrummets trista inredning.

Äter mig igenom menyns alla inplastade rätter.

Klunkar minibar på rygg framför betala mig nu tv.

Pratar med mig själv.

Jag har en vit ryggsäck och en svart jacka svarar någon i andra änden.

Tittar på duvor på öde torg, väntar.

Vill inte träffa svarta jackan.

Sitter på bänk med ben tätt.

Känner mig död när han säger att han älskar mig.

Känner mig ännu dödare när jag svarar att jag älskar honom mest av alla.

För varje tvivelaktigt ord som föds i mig ju djupare in i skogen hamnar vi.

Men ljusriggen i tak är fet.

Under den kommer jag stå med de tusen andra tvivelaktiga.

Han är en bra bit högre än mig, lägger händer runt min midja.

Nu lyfter vi Edith.

Varför har han röda handskar?

Kanske att jag älskar honom där uppe i luften.

Hoppar ner pressar mig fram genom de tusen.

Utanför i vinterlandskap står väntande taxi.

Kör nu, fort snälla innan Skeletthand märker att jag lämnade honom.

Tillbaka innanför hotellets väggar på mjuk säng ångrar jag mig i en sekund.

År senare tillbaka på samma hotell.

När han vill beställa rätt nummer sju stoppar jag honom.

I drömmen i natt hade jag planterat några utmed en lerig åker.

Huvuden och överkroppar sticker upp.

Höjer vattenkanna, vattnar lite mest för att se hur de reagerar.

Till min förtvivlan upptäcker jag att vattnet bara gör dem skrynkliga och frusna.