Till all the krösus sorks out där, Godnatt.

Pics via the world wide spider google sticky pic web and Moscow&Berlin and All Hail.

Det är för mörkt i rummet för att känna igen de vi känner.

För mycket folk.

Laserstrålar.

Rör oss långsamt mot hjärtat.

På en middag sitter några krösus sorks de säger att hon är spritt språngande galen.

Hade det vilat galenskap i mitt rum hade jag aldrig suttit kvar på stolen i kök medan världen snurrar utanför.

Morgon på landsväg.

Vaknar av att sol går upp.

Alla förvånade över att vi till slut somnade mitt i korsning.

Att inga bilar gled förbi i natt väckte sovande barn.

Innan vi somnar, står i sovstad bultar på dörrar.

Ingen öppnar.

Kastar prick på fladdrande gatuljus.

Ur ryggsäck plockar vi fram tändstickor konservburkar.

Försöker göra eld öppna burk utan öppnare, inget går.

Så vi går dit skyltarna pekar.

Får lift med morgonens första långtradare.

Han som kör håller stadigt om ratt.

Grågula vajande fält flyger förbi.

Andas på ruta ritar en smiley.

Skriver hjälp.

Längtar till havet.

Jag är inte det jag skapar.

Men i det finns hon.

En gång var jag på en ö där Aleister Crowleys blacke kyrka låg högt upp på en klippa.

I timmar letade vi efter vägen upp.

Det var för varmt så vi gick och badade pool istället.