Vi sitter i ring.

Det är fredag och vi älskar igen.

Rum lyser rött fast golvet är av ljust trä.

Hon berättar att hon önskar sju stycken älskare precis som Snövit.

Vill hennes bästa drar ut i natt med säck och håv.

Kommer hem på morgon, häller ut sju vita kaniner.

Hon gillar ingen av dem.

Från fabrikens tak ser vi ut över skogen stranden havet.

Idag när vi dricker kaffe ser jag bara han som satt på fabrikstak.

Undrar om han ser henne.

Hon som på syra försöker somna under obehaglig ullfilt.

En ullfilt som långsamt kryper iväg så fort hon blundar.

Veckan efter nickar och säger ja jag har kört motorcykel många gånger.

Rodnar.

Fem minuter senare, bromsar men cykel gasar,

Krockar med parkerad bil.

Flyger i luft.

Innan hon träffar marken vet jag att hon är kär.

När jag var liten fick jag ett husdjur, en vit kanin.

Döpte henne till Snövit.

Så fort jag närmade mig henne började hon stampa i marken.

Jag älskar dig viskade jag hest.

För att det skulle låta som att jag verkligen menade det.

Hon gick aldrig på det för så fort mitt finger försökte snudda kaninpäls bet hon mig.