För i natt satte vi upp skyltar.Kanske är inte vår koleldande timmerhydda i träden ett slott för vissa.
Men huvudsaken alltid är var man själv tror sig befinna, tror jag.
Snart befinner jag mig på ett tåg på väg till unga klara för att greja med ljussättning, jag vet att jag är där för om kvällarna är mina händer dammiga och jag känner mig för trött för att skriva.
Gillar inte tunnelbanan men har lärt mig att när jag sitter där är jag aldrig där på riktigt.
Hejdå.
Jag springer bredvid tåg i tunneln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar