I sömnens land skedar vi honung o halsar mjölk.

Tror inte det fanns några takfönster på den vinden.

Torrt solgult damm ligger över prydligt paketerade kartonger.

Staplar med skatter.

Nyser.

Om jag ställer mig på kista når jag upp till lysknapp.

Mest minns jag den svarta katten.

Utsågad i trä.

Kanske lika stor som jag.

Men platt.

Röd målad rosett runt hals.

Alltid lakritskatte leende.

Han var en bra vän att ha på en vind.

Det bränner i bröstet när jag springer ifrån allt en tidig vintermorgon.

Halkar ramlar ner i en främmandes famn.

I vilket fall, idag blev en dag som slutade på hundra plus.

Döden han dog.

Vore skönt om han aldrig hälsar på igen.