Klora mig full.

Autechre and Perlence Suns mixas in med en Bulgarisk folksång.
Senare i set, Automat med Droid.
Jag åkte till öknen när jag blev stor.
Tycker fortfarande inte om att se mig spegeln.
Inte heller att åka tunnelbana.
I tung vibrerande basslinga understruken med blås av guld.
Glömmer jag mig själv så mycket att jag tror att jag finns.
Att jag är fri.
I rum i Brooklyn får jag svårt att andas.
Känner press att jag måste gå ut för det är det man gör.
När man reser.
Man ligger inte med datorn i knäet på samma sätt som hemma.
Eller fuck det förresten.
Jag ligger alltid med datorn i knät vart jag än åker om det finns ett nät.
I morgon ska vi filma, måste somna.
Slutade upp med att bli kär.
Saknar det så att jag kräks ibland.
Intalar mig själv att jag trivs för jag vet att det är bäst så här.
Det är bara Edith själv som kan göra henne tryggare kan ingen vara.
Nu finns det bara två saker kvar för mig att göra.
Rädda världen.
Dansa tills jag stupar.
Och kanske rädda mig själv genom att fortsätta skriva klart.
Tre saker.
Berättelsen i tydligare ord.
Ibland drömmer jag om att döda någon säger han.
Tänker innan jag svarar.
Det beror på vem man dödar.
Klär mig ordentligt innan jag passerar tull.
Det funkar.
Välkommen Miss.
Mycket runt oss är en tillrättalagd synvilla.
Det är läskigt men det är vår enda chans.
Att knäcka er kod.
På så sätt kommer vi att klor bleka ner er.
Innan vi en natt kommer för att döda er.
Vi ses med vänliga hälsningar Edith och de "fulas" sammansvärjning.