Och av dem gjorde vi var sitt armband.
Det är fullmåne när bilen tar oss igenom öken.
Från mitt fönster ser jag bergen. Luften är tunn.
Han frågar om jag kommer från Sverige för att det står det på min väska, jag nickar.
Han är revisor och jag har ingen större lust att prata med honom.
Han verkar inte vilja prata heller men tipsar om något svenskt matställe i New York.
Tanten bredvid mig på sista flyget blir orolig.
Någon kommer och hämtar dig va? Så att du inte blir bortrövad.
Jag nickar. I mitt huvud blir jag bortrövad.
Blir den sista som kliver av bilen.
Kuddarna är mjuka och jag sväljer någon slags ångest inför att sova på hotell.
Brukade älska hotell. Tills hotell förvandlades till minnen.
Hon som serverar mat ler, du ser tunn ut kommer du verkligen orka äta upp allt.
Nickar, ler tillbaka, äter upp allt.
En gul fjäril stor som en drake flyger förbi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar