Snöblindhet.

Pics via superheroparty and dimonis.

Dagen efter är det konstigt tyst.

Som att de andra sväljer orden.

Jag säger ingenting heller.

Enda som finns är rädsla.

Rädsla för att det aldrig blev vitt.

Det blev svart.

I den upp och ner vända världen är denna upptäckt dock av det goda slaget.

Vill aldrig mer hamna där igen.

Innan det är dags på riktigt.

Nu till de roligare breddgraderna.

Jag bygger fint.