Pics via Pathologies and Angela Baker.Skelettet över voodoo marknaden är en i Frankrike smidd järnmarknad, transporterad i dåtid över salta vågor.
Innanför är det fuktigt varmt och mörkt. Smala gångar mellan bås med mer än många ljus pimpade flaskor pinaler i högar torkade blad. Svårt att andas.
Hittar till slut min brodyr, den jag har råd med.
När jag kommer hem hängs den upp här och där men passar aldrig riktigt och efter åren går kan jag mest konstatera att hon givit mig mer olycka än lycka. Så hon får bli present till nära med hopp om att jag fick all olycka ur den och nu återstår det endast glädje för han som får den.
Jag är ledsen men jag kan verkligen inte skriva ett enda bra formulerat ord nuförtiden.
I mitt huvud finns bara jobb, det känns som efter boken kom och kanske mest tystnaden ifrån vissa som läste den. Tystnad är bad.
Tystnad är inget man skriver vidare in i.
Jag är trött på att se höra mig skapa eller skapa i andras visioner.
Fulheten min kanske inte är störta nageln i ögat, ensamheten däremot är en fet fot i munnen.
Fakta ett, nej jag är inte ful, fakta två inte heller ensam jag ser bara till att jobba bort all tid då normala funny happy peoples grillar korv och dricker t-röd i väntan på helgen.
2 kommentarer:
Det här är nog mitt favoritinlägg i hela bloggen. Sparar denna då.
Bra att dockan fick ett nytt hem, en vän sa att man ska bränna saker som bara gör en illa.
Jag tror men jag vet inte säkert för det verkar som om det löste sig för min vän. : )
Skicka en kommentar