Behöver alltid någon att hålla i handen inte på riktigt men i min skrivna värld.Om vi håller oss obehagligt nära varandra när vi hoppar tangenter kanske det blir en låt till slut.
Jag orkar inte känna mig ful längre och har blivit för gammal för att fåfängt tro att den skulle släppa om jag på ett tåg till långtbort satt.
Idag springer omkring på en gräsmatta stor som ett fält.
Senare i replokal bakom trummor blir jag glad.
Tänker att jag ska bli ihop med musiken.
Jag tror att hon och jag blir mycket lyckliga tillsammans.
Om inte, fick vi många fina små barn.
Alla går i moll.
Skoja.
I tjackad dur distad kick klaviatur sätter vi vänster fot framför höger.
Om fulheten inte släpper snart fanns inget mer.
Jag gillade mycket att springa 800 meter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar