Han berättar om hur han till sist blev imun mot myggor och deras bett genom att växa upp i ett hus vid träskmarkerna.Han måste fått många bett som liten.
Tänker att tiden i norrland borde gjort mig imun mot kyla.
Tvärtom när det är kallt får jag frostutslag som bränner som attan.
De som säger att de älskar mig säger alltid att de inte syns.
Vem av oss är det då som ser tydligt i syne.
Har varit i skogen repat inför föreställningar i Vinterviken.
Joppa joppa.
Måste ta en dag eller två off och bygga på hundar och korskyrkogård som ska bilas upp till Gagnef.
Trolla fram en scenografi till en annan föreställning.
Klä på mig Candombledressen för att hjälpa en vän.
Sy klart ett uppblåstbart moln.
Bygga klart de sista små figurerna till sagan om hjärttjuven som uti TrasStaden bor.
Jag har alltid något att göra och alltid är det nått.
Det finns något obehagligt behagligt i den rollercoastern.
Men på ett sätt är det kanske mest obehagligt för mitt liv som jag lever det består bara av jobb.
Hinner inte fika med de jag håller varmt om hjärtat.
Längtar till någon slags semester som jag inte ser tydligt i syne.
Tre dagar på raken med bara göra det värsta jag förut tyckte, fika.
Ska vi gå och fika jag bjuder.
Har ju helt klart snart råd.
När vi körde hem en av vagnarna som skall vara med i VinterIsvik i 30 km i timmen skymtade vi den raskande räven han som stal min sko när jag var mini.
Han sprang fort över fält ersattes av kiddios på cross ute i Rimobushland.
De kör om tutar höjer handflator upp i luft.
Vi i bil vänder oss mot varann, var det ett tecken som kiddos äger nu för tiden.
Som vi som blev stora inget fattar något av.
Nu sova fast jag vill inte sova det här är min nattsemester.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar