torsdag 21 januari 2010

Slumberwasteland eller The pains of sleep av en viss Coleridge.

Titeln hade inget med något att göra lika lite som bilden på mina trognaste väninnor de bundna pinupporna hade med min tandborste att göra.
Lägenheten har lågt i tak.
Rökmolnet steg för att bilda flyende molntäcke över våra huvuden. ( smörblomme mening)
Då och då öppnade hon fönstret för att låta dem ,täckena fly ut över staden.
På den tiden spelade Edith faktiskt schack.
Han hon spelade mot vann ibland.
Ibland vann hon.
På flygplatsen leker de tyska föräldrarna att svarta sopsäckar är mjuka sovsäckar.
Stoppar varsinna vansinniga barn i varsin sopsäck.
Nattar dem på bänk i väntan på flyg hem.
Helt sant, trötta som vi är gapskrattar vi resan hem.
Väl hemma skulle jag möta någon jag sen aldrig vågade möta.
Men det gjorde inte så mycket för jag mötte en annan.
Lägenheten värms upp med gaskamin.
Jag vågar aldrig stänga av den för jag vet inte hur man sätter på den igen.
Ute är det kallt så den brinner hostar o brinner.
Nyss har en leverans med pengar kommit, bordet är uppdukat.
Idag när jag satt på bussen tänkte jag tusen tankar.
Då fanns bara då.
Och just nu var hon tvungen att öppna fönstret igen för att molnet höll på att kväva de stackars schackpjäserna till döds.
Ett, två inlägg om happy times.

3 kommentarer:

E sa...

EDDaN!
Jag hade en asweird dröm, jag satt och chillade framför datorn så gick jag in på din blog så hade du skrivit så många inlägg att jag var tvungen att backa två sidor för att se det äldsta nya inlägget.
Sen vaknade jag och så var det bara en dröm så kändes det weird.
fff
/e

Fula Edith sa...

Haha snarare motsatsen här!
Jag drömde om att jag inte kunde sova, nu e jag astrött.
För vet inte om jag sov eller bara låg räv.

Fula Edith sa...

Med motsats menar jag såKlart att bloggen går i snigelfart.