Medan de downar sitter Trollkatten i den vita soffan.

Vi synkar dra upp dragkedjor på svarta vindjackor.

Vid 1210 deck står vår egna miss Dj.

Drar ut tolva efter tolva ur fodral.

På våra fötter sitter bara trainers med lätta sulor.

Vid ena väggen står cello lutad.

I lilla köket växer tallrikar sig höga.

Torkad spagetti.

Gasspis.

Vi rör oss lätt över golv.

Om jag drar mitt eyeliner streck utanför mitt ansikte blir jag vackrare då.

Med gles kam tupperar han upp hennes hår.

Hon ropar högre.

Som ett farväl till pojken med tändstickorna.

Han som aldrig tände på.

Tänder han nu kommer hennes hår stå i lågor.

Hon har i sin ficka en liten krokodil i plast.

Om sagan finns kommer hon en dag kunna blåsa upp den till en badflytapå krokodil.

Hon tänker att sanden kommer kännas varm under hennes trainers.

Nej jag röker inte gräs innan jag skriver här.

Försöker bara nysta ihop alla minnen nya som gamla.

I det nya minnet lämnar vi växandedisktallrike lägenheten.

Lämnar den för den varma stranden vid världens ände.

Där ställer vi oss på rad i våra svarta vindtyg träningsoveraller.

När miss Dj lägger på rätta skivan.

Tar den Blå pojken det första danssteget.

Med eller utan cello och badkrokodiler drar vi ut i havet.

Vattnet smakar salt.