När de öppnar ryggsäcken rycker jag på axlar, hupps inte mina.De var inte mina men ryggsäcken de låg i var min.
Sträck på ryggen titta inte ner i backen.
Om jag lett lite mer hur hade allt sig idag tett.
Det är aldrig försent att vakna sa Guldstjärne lärarinnan en tidig morgon.
Vi log åt hennes ord i bänkar fast vi aldrig förstod vad hon sa.
Det blir vapeninnehav gumman lilla.
På marken framför oss lägger de ut innehållet skakar på huvuden.
Jag har en känsla av att det tar slut snart så jag ökar takten springer lite snabbare men spar krafter till den sista sträckan.
Uppe på berget vinkar jag till Guldskärvelärarinnan ovan moln.
Hoppas att hon hör att jag fattar precis vad hon menar.
Bestämmer mig för att jag ska le hela den sista sträckan.
Och den sista sträckan, den börjar nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar