Sedan backade vi långsamt ut ifrån kyrkogården.
Jag minns de som var snälla och de som var elaka.
Ni andra är rätt suddiga.
Snäll var han tjocka farbrorn bakom disk på natte öppna kafeet.
Nunnan med violblå ögon på klostret.
Pojken med monstertidningarna på bron.
De elaka har en tendens till att blekna.
Vi trippar balansgång på räcket högt över.
Under oss susar bilar.
Ovan oss håller änglar vakt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar