onsdag 17 november 2010

Till en viss Herr Peter Blod.




Pictures via Dinner for Mouschi, Who Likes You and the Coded Sunset Chaser!
Hon lagar mat till oss som vi inte äter.
I ett skåp stod en puttrande spritmaskin, nu är han ute på en resa besöker en sjukhusbädd.
Just den sortens resa kan inte mätas i mil.
Han berättade om en färd på annat sjukhustak, då var han vid sina unga år.
I sin famn bar han ett knytte.
Jag kan se dig klart och tydligt du går en smula böjd.
Rädd för att tappa men inte för att snava.
Tänker att det var vinter men jag vet inte.
Vet bara att jag saknar mig själv.
Är ledsen för att jag inte orkar med middagar med er.
Men de får mig bara att minnas att jag en gång skrattade rätt mycket.
När du nu åker och träffar hon som ligger i sjukhussäng ler jag i hjärtat.
Ni kommer båda få frid av mötet.
Och nej jag har inte blivit kristen.
Men skyddsänglar jag tror nog på att de finns.
Annars skulle varken du eller jag andas i dag.
Min har feta skosnören i sina studsande gympaskor.

4 kommentarer:

Jim @ Surface Images sa...

Får en befriande injektion lycka av att läsa!

Fula Edith sa...

Det låter ju fint som snuset jag inte får snusa.

Paul sa...

Marionettdockor i änglarnas absurda skådespel nej jag tror att tanken styr våra liv och att just den insikten kan vara både skrämmande, befriande och i bland livsfarlig för allt och alla
Människor skulle förbjudas och utrotas om de uppfanns i dag.

Fula Edith sa...

Just därför bestämde jag mig för att jag ska tro på änglar iaf om de har gympapjuck med feta skosnören.