söndag 26 september 2010

4 Am at the Crying Cactus.



Man vänder helt enkelt andra kinden till. Ler och säger ja visst det var jag som var knasig. Sen sitter man hemma slutar upp att skapa för de onda vinner som ändå och kinderna har tagit slut.
I natt är jag på riktigt mycket arg.
Fast den enda som förlorar på det är just en själv.
Men livet kanske inte handlar om att vinna tillbaka sitt leende någon systematiskt såg till att slå sönder.
Det kanske bara handlar om att blunda och låtsas som att det regnar.
För allt är ju bra.
Eller hur.
Hurra.

5 kommentarer:

Dam sa...

Tänker att det nog om någon; är jag som agerat konstigt. Jag vänjer mig, och tack för det fina.

Anonym sa...

Håller huvudet högt
Vänder aldrig andra kinden till Vad skull det tjäna till
Blundar aldrig för verkligheten Jag vill se varje ögonblick som det är
även om det gör ont
Smärtan får mig att tänka klart
Ser till helheten före detaljer och vet att det inte finns något som heter rättvisa
Mins allt och ångrarmycket jag gjort men utan att känna skuld lovar att aldrig sluta lära
Våra brister och motgångar gör oss starkare
Livet känns att leva

Fula Edith sa...

Hm första gången jag blir förvirrad av kommentarer.
Såklart handlar livet ej om att blunda och låtsas som om det regnar jag är ironisk när jag skriver detta.

Dam jag förstår inte vad du menar.

Anonym jag vet inte men ibland kan det vara ett rätt dåligt tecken om man aldrig känner skuld.
Att inte känna skuld är inte det att blunda inför vissa faktum.
Och visst våra brister och motgångar kan i mångt och mycket göra oss starkare men det finns bra mycket bättre sätt att bli stark på än genom motgångar.
Smärta får aldrig mig att tänka klart, trots att det enbart är en känsla som kommer och går lite då och då i en människas liv och man vet att man redan varit där samt gått därifrån.
Till en början kan jag tycka att ja smärta gör oss starkare men efter år som går kan man tröttna på känslan att falla dit.
Och känslan över att det finns inte så mycket mer att lära ifrån smärtan.

Samt tack för kommentarerna det är dödstrist att bolla ensam.

Anonym sa...

Nej nej du är varken ensam eller förvirrad ha ha. Vi är ju här!
Ord och ord blir meningar och betyder olika för olika vilket vi alla är i olika och i bland lika sammanhang. Du har rätt i det du skrev och din text till min blev till en bättre helhet men jag tror du misstolka min mening om att känna skuld som mera handlar om att inte tillåta sig att känna skam bara för att man är uppfostrad till detta eller att samhället så kräver.
Bygger på att man inte har ett allt för avvikande beteende i relation till det sällskap man befinner sig i. Annars kan det bli jobbigt för alla i onödan. Vist är det tur att livet inte bara är svart och vitt.
Det gäller att se alla nyanser av gråskalan för att kunna uppskatta livet. Det är i alla fall vad jag tycker. Hej då Edith ska titta på Big Fish nu.

Fula Edith sa...

Nu hänger jag med i skammens tecken.
Skam är ej till godo alls.
Big fish är en rätt bra film däremot.
Handlar en smula om en sons skamkänslor- projicerad skam typ.
Men mest handlar den nog om kärlek och att hålla fantasihuvudet högt.