Pictures via Do roids and kill e´rything†, Days run away and The Juice.
Varje gång brandbilen åker förbi skakar väggar i lägenhet.
Tänk om allt en dag rasar.
Bestämmer mig för att inte tänka mer.
Under skjulens plåttak ute i ingenmansland kokar de rykande från vägendöttsoppa i aluminiumkastruller.
Vi står i kö med höjda tallrikar o skedar.
Bakom skymtar skogen vi flydde till när husen började falla ner från skyn.
Någon månad senare stod skog i lågor.
Plastsulor under skor smälter om man går för nära.
Men det går, bara man är varlig.
Ur askan växer ingenting.
Men hon ser fin ut om natten när hon hostar upp sina sprakande eldflugor.
Jag ber honom en natt att där begrava mig stående.
Så att jag kan se ut över hed.
På heden står sängen med Fläckiga gubben i.
Bredvid honom dansar Röd.
Hennes steg stampar sönder mina vener.
Och så förblödde o drunknade jag inombords innan vi hann åka till den soliga stranden.
Jag tror att det här var allt jag hade att säga.
Hejdå.
2 kommentarer:
Ursäkta men
jag sitter kvar här nu med alla frågor som vanligt
Men men villman ha alla svaren får man kankse läsa en modeblogg eller....
Ja eller en träningsblogg, min favorit var länge en tjej som la upp bilder från gymet samt bilder på henne i träningskläder.
Hon pratade om diet och sin hund samt att det ibland blir svettigt i solariet.
Nu kan man tänka att jag gillade den på ett ironiskt sätt men nej jag gillade den på riktigt för hon hade allt jag aldrig kan få tex en snygg kropp osv.
Och det är väl det man gör när man läser bloggar snyltar/lever sig in i någon annans värld och till slut är det som att man känner personen som skriver på riktigt eller nästan är personen. iaf tror det.
I går kände jag mig tom, men sen fick jag ett meddelande om en spelning i Berlin och foton ifrån ett ställe där jag ska göra en liten installation och då kände jag mig vips inte så ensam och tom längre.
En förutsättning för att kunna skriva är att något i ens hjärta ler.
Sjukt lång kommentar blir det här om typ inget.
Kontenta, jag skriver jag skriver även fast jag redan nästan berättat allt 1000 gånger.
Skicka en kommentar