Picture 1-2 via Modern mechanix.Är på ett av de ställena som inte har något namn.
Tjej i svart vänder sig om formar munnen till ett, slå mig hårt.
Slår henne mjukt över axel.
Vi sitter i den soffgruppen som svävar en aning ovan dansgolv.
Tittar på han i för stora vita tröjan.
Med halvsluten säker blick trampar fötter i takt.
Då och då tittar han upp.
När han tror ingen ser faller osäkerheten igenom och han ser dödligt sårbar ut.
Älskar den blicken.
När sårbarhetsblicken försvinner blir han totalt ointressant igen.
En vit tröja som står och försöker röra sig.
Tar hans vän i handen springer ut mot fältet som ligger vid sidan av.
Det är kallt.
Springer mot tornet tills vi faller.
Det finaste minnet.
När vi står och blickar ut mot Atlanten under paraply precis innan hon tar ett kort.
1 kommentar:
gillar det med dig, känns ofta som att du blickar ut över saker i din blogg, dansgolv, hav eller städer eller sådär. eller ja i ditt liv.
Skicka en kommentar