Pics via Dethjunkie and Swastyka.Vet inte var jag ska bädda ner dig.
Mellan alla ord under meningar där stoppar jag om dig.
Gömmer.
Plockar fram nål och tråd syr en hel stad av lakan.
Ute i Ingemansland står sen fladdrande vit stad.
Mellan länder vars namn vi aldrig lade på minnet.
När de sedan låter sin bäste Archer skjuta eldpilar mot tygstad stoppar jag henne inte.
Allt som inte kan brinna finns inte.
Måste köpa en musikmaskin står inte ut med tystnaden.
Allt som inte får finnas måste brinna.
Det här är den sista kärleksdikten jag skriver.
Det var innan låtsasrevolutionen, innan de hade bränt ner deras minareter.
Den tystnaden som lade sig i hålet efter deras böneutrop gjorde ont.
Det var efter min hemliga stad blev till aska.
Nu ska jag dricka kaffe o lyssna på det vita bruset.
Vilket får mig att tänka på hon som sedan dog efter att fått en växande näckros i hjärtat.
Obehagligt.
Gillar nog inte växande näckrosor men tror att jag gillade Dagarnas skum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar