Pictures via House of 1000 Corpses.
Han är hög som ett hus.
Sommaren är där.
Lägger öra mot räls för det har vi sett på film.
Gräset är gult.
Småstenar varma.
Inget tickande ljud, så vi går balansgång.
Där spåret svänger runt kröken mellan stilla granar lägger vi oss ner.
Om man stirrar länge nog in i sol gör det till slut ont.
Sotar glas för det hade vi också sett på film.
Han har en konstig jacka med ett märke på vänster ficka.
Jag kommer sno den av honom senare.
Där träffar det lilla tickande elektriska ljudet våra öron.
Tar tag i hans hand den är svettig.
Snart kommer hon Tåget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar