Spår 9.

Pics from Fula Ediths day and night.

Koreografskan berättar att hennes pappa kan sno en bil på under minuten.

Hon kör sakta genom staden.

Igår när jag stod på Västerbron stod vattnet i lågor.

Hur släcker vi brinnande vatten.

Kväver det kanske.

Vi skall till kyrkogården för tror att det är nu ljusen skall tändas.

Fel totalt djävla mörker vilar över vägar och gravar på kyrkogård.

Ett rådjur hoppar förbi.

En farbror dyker upp på vänster sida.

Han ler ett stelt leende till dem som i bilen sitter.

Vi skrattar för han ser fullständigt galen ut.

Jag gillar spår 9 mest, det är ett spår att aldrig sluta andas i.

Skulle kunna skriva dig en dikt Gräskatten.

Men kväver den i min hand släpper bokstäver ut från bro ner i brinnande vatten.

Det var en rolig spelning igår, kommer aldrig mer vara rädd för att spela i det offentliga rummet.

Det jag skall vara rädd för bor inte där.

Kanske bor det i stela farbrorns plastpåse.

Känner du dig inte tillräcklig, eller.

Pics via I was determind in Chicago.

Snart ska jag gå och spela trummor, i replokalen är det alltid kul i offentlig lokal är det alltid läskigt.

Flygsvamp.

Pics via Huckleberry, googlepics for- Ghoul, Lex Cornelia, and Endless Teeth.

Du faller fritt.

I veckan som gick jobbade jag ett pass som var 44 timmar, en av de timmarna sov jag dock.

Missade en spelning, de jag spelar blev arga, så klart.

Nu har Robyn videon vi jobbade med kommit men orkar inte länka till den nu.

Jag tänkte prata om svamp och de döda istället.

En vän jag hade förr hade ett ställe där han om höstar plockade flygsvamp.

Där på kyrkogården växte de i en cirkel.

Jag äter varken mat eller flygsvamp.

En gång åt jag flygisar, det var på på en strand på norra sidan.

Att vara vaken nästan två dygn och äta flygsvamp är inget jag rekommenderar.

Nu ska jag sova för i morgon har jag en spelning jag ej tänker missa.

Och Camus har fel.

När Kolskatan kidnappade Gräskatten

To all the picture Hunters/Hunteress out there. Im been a very very ignorant person cause I dont remember where I took the pictures above from. Next time I will.

Idag skar jag upp tummen när bildörr smällde igen.

Om jag nappade Gräskatten vet vi inte.

Men vi åker tåg och vi sitter inte mitt emot varandra.

Flaxar tillbaka till höghuset.

Det är natt.

Sitter på en mörk trä gifta bort kista.

Framför hänger spegel.

Väntar på att hon ska komma hem.

Den här väntan gör ont, efter för mycket väntan önskar jag mest att hon aldrig mer hem kommer.

Väntan får mig att känna mig övergiven svag.

Kammar olika frisyrer, målar ögonbrynen i alla former ett par ögonbryn inte kan ha.

Om jag inte somnar snart kommer jag vara trött som vanligt i skolan.

Men kan inte somna förrän hon kommit hem.

Gillar tuperad snedlugg till tjackade brynen mest.

Jag älskar henne.

Så jag hatar mig själv istället.

Men det var inte det jag skulle komma till utan till det om vikten av att vara någon för eftervärlden.

För det var den vikten som smög sig in genom huvudet den kvällen.

Går till köket hämtar allt vasst.

Höjer vasst i luft, ett två nu hugger det till.

Istället för hugg kom vikten.

Hon sa: Du kommer att uträtta något kicka lilla så hold on, stay put.

Hon hade rätt för en gång hjälpte jag en blind över gatan och en annan städade jag Fröken Bergmans lägenhet så skinande att hon brast i gråt.

Jag tror att hon fortfarande sitter i tårar kära Fröken Bergman.

Och aldrig har vikten känts så oviktlös som då.

Jag har inte gjort fel, jag har bara gjort mindre rätt.

Pics via venusbirds.

Tjuvar den meningen av min son.

Har somnat rätt så ok på sista tiden, undrar vems sömn jag tjuvar.

Vilken färg har hotellets stolar.

Trots att vi spenderat dygn i foaljen kunde jag inte återskapa minnet av stolarnas färg.

Därför fick jag aldrig bli någon super jedikrigare.

Pirathiphop.

Och det var faktiskt så mina tår blev blå.

Hur någon vinter kan vara vet jag inte.

Han sitter vid fönster tecknar, pennor i färg ligger utspridda över bord.

På spårvagnen frågar han om vi ska gifta oss sen.

Vagn stannar folket väller in räddar nekande svar.

Tystheten hon svarar, han lovar att hålla mitt kaffe med socker och mjölk varmt i en stickad socka.

Gillar inte det badhuset men går dit ändå.

Sätter mig ner vid bassängkant.

Stoppar ner fötter, hoppar i simmar längd efter längd tills de tar slut.

Andas ut sjunker ner till botten.

Försöker titta men det sticker i ögon.

All den här ensamheten är det meningen att vi ska dela den med någon.

Jobbar på och låtsas som om jag inte finns, ibland skrattar jag.

Han skruvade alltid ordentligt tillbaka lock på pennor på samma sätt som han alltid var snäll.

Tror att de börjar skrika och spotta för att de tror att jag aldrig släpper in dem.

Det kan nog vara så, skulle mer än gärna öppnat för dem.

Men sitter som inlåst på insidan.

Var deras nyfunna sommar som snabbt blev till vinter.

Det är kallt i Alaska.

Du var mig gjord av vinter och så frös mina tår blå.

Pics via Hearts burst open, wounds bleed fresh.

I garderoben står en lykta det är inte den röda vi använde i tunnlarna, för den gick i bitar.

Längtar tillbaka till skogen.

Nu återvänder vi.

Hon är mörk när vi passerar gränsen mellan stad och hennes land av gran.

Låt klingar falskt, träd omfamnar oss.

Är mörkrädd.

Ljus från lykta för svagt.

Snubblar över stock och mossa.

Lägg dig ner med mig nära rötterna så kanske att vi växer fast.

Aldrig mer behöver vi då korsa över till de blinkande städerna.

Såg ett djur men det sprang.

Glömde.

Black dog from Dethjunkie.

Har en viktig batiktröja kvar att färga innan jag kommit i mål.

Mamma använde vax när hon färgade, minns speciellt en klänning med minst tusen fiskar på som hon gjorde en het vinterdag i Juli.

Hemligheternas Ohemlighet.

Pics except the first one via Lex Cornelia.

Egentligen skall sådana som Fula Edith springa för livet när de kliver in i ett hem som var som det hemmet på yta var.

Istället satt jag mig nöjt ner.

Allt som på väggar hänger, hänger prydligt.

Ser ut som i ett liv i en en tidning.

Dagarna går, färgen från väggar börjar flagna ner över oss.

Lägger kläder prydligt i en hög på stolen.

Kan inte sätta fingret på det först, hittar tusen fel i mig själv.

Tusen fel på han som i skinande slottet bor.

Äsch nu orkar jag inte skriva mer om det här.

Försöker hjälpa Sprätten med analys av en novell.

Novellen är trist undrar om han kan skriva det eller om det blir underkänt då.

I vilket fall det fina med livet är att det finns alltid de som trivs i de flagnande slotten.

Fula Edith trivs i sin Kapsylfabrik, hemma hos Nattefar och i tunnel under jord om natten.

Nu kom jag på att häromdagen dog det en fin Poetgubbe i min fabrik.

Han kommer vara saknad.

I dvalan fann vi en dörr.

Pics via liquidnight, spacemuseum, monstermadeofeyes.

Vi funderade länge på hur vi skulle göra oss av med dem.

Som nu var det höst ute, hösten har alltid gett mig glädje men efter vi gjort oss av med dem försvann glädjen.

Nu finns bara kyla skrumpna löv och jakt efter vinterjacka.

Har i tre dagar köpt jackor, kommit hem och förstått att jag bara ser ännu fulare ut i min nyfunna jacka.

Sprungit tillbaka till kassörskor med kvitton och förklaringen, jag tror det måste vara något i jackan jag inte tål.

Nu var det inte idiotisk jackjakt jag skulle skriva om.

Minns att i det rummet stod en sammetsfåtölj, han kunde aldrig sluta att le bakom sina lögner.

Min näsa slutade aldrig växa med mina.

Ljuger du så ljuger jag dig till dvalans land.

Spillde med flit ner fåtölj med klibbigt nagellack.

De fick nog slänga den eller så brände de den på bål med resten av alla mina saker.

Tjoflöjt vad orden gått under jorden.

Kanske ska börja sjunga istället.

Krax.

Trondheim.

Photos taken by Arne Hauge.

Nu tog jag bort hans namn på varje bild för han valt ett stort tribaltypesnitt.

I vilket fall det här var vad vi gjorde i Nidaros för snart en månad sen.

Och vi sprang kutade snabbt som satan.

Pictures on the top and down under from unomoralez via Endless Teeth, In the middle from Beyond the wall of sleep and Mute Vision.

Ställer in den där uppstoppade katten i hörnet av det perfekta tant hemmet tänker ett tag också hänga upp ett gevär men vi har för bråttom.

Såklart ryker katten när han som bestämmer upptäcker den efter att tyskarna godkänt bilden.

Ännu lite senare kommer en av tyskarna in och undrar var den uppstoppade katten försvann.

Han som bestämmer förklarar att tanten ska mata en levande katt så det behövs ingen stuffad kisse.

Tyskan tycker att stuffed katt var bra i kombo med levande katt för den visar bara att tant som bor i lägenhet älskar sina katter så pass att hon stoppar upp dem efter de slutat andas.

Fan jag skulle skriva något annat här idag.