Pics except the first one via Lex Cornelia.Egentligen skall sådana som Fula Edith springa för livet när de kliver in i ett hem som var som det hemmet på yta var.
Istället satt jag mig nöjt ner.
Allt som på väggar hänger, hänger prydligt.
Ser ut som i ett liv i en en tidning.
Dagarna går, färgen från väggar börjar flagna ner över oss.
Lägger kläder prydligt i en hög på stolen.
Kan inte sätta fingret på det först, hittar tusen fel i mig själv.
Tusen fel på han som i skinande slottet bor.
Äsch nu orkar jag inte skriva mer om det här.
Försöker hjälpa Sprätten med analys av en novell.
Novellen är trist undrar om han kan skriva det eller om det blir underkänt då.
I vilket fall det fina med livet är att det finns alltid de som trivs i de flagnande slotten.
Fula Edith trivs i sin Kapsylfabrik, hemma hos Nattefar och i tunnel under jord om natten.
Nu kom jag på att häromdagen dog det en fin Poetgubbe i min fabrik.
Han kommer vara saknad.
