måndag 10 maj 2010

Vadar ut till de vita böljande risplantagen.



Samtidigt som Minisnubbar i keps pudrar näsor sitter de Döende snubbarna elva våningar högre upp i huset och pudrar de med.
Fast de fin pudrar förstås.
Jag gillar inte någon av dem längre.
När jag häromdagen satt i mitten av ett golv i ett hem som inte var mitt och den tredje malen flög förbi.
Kände jag stilla.
Nu orkar inte Fula Edith mer.
Lastar ut trummor från taxi Sprätten hjälper till att bära upp.
Orkar en bit till.
Vi äter friterade grejer med riskokare ris.

Inga kommentarer: