När djuphavsfiskarna surfat klart sina mekaniska vågor.

Är du färdig nu när du städat klart.

Rycker på axlar.

Vi klistrade spegelglas på cementblock vi hittar utanför.

Limmet eller det meningslösa i klistrandet får oss att skratta.

Är förälskad i hennes skratt för där lurar ingen obehaglig överraskning.

Hon blir irriterad för att jag gång på gång bryter klackar på hennes skor spiller färg över favoritklänningen hennes.

Någon skvallrar vi flyttar.

Sommaren kommer och vi får lägenheten med de stora fönsterglasen ut över ett Centralbadet.

Vill aldrig att vår halsavinsommar ska ta slut.

Får ont i magen när löven på träd utanför byter färg, om jag en tidig morgon ställer mig på tå på högsta stegen målar tillbaka det gröna kommer hon då stanna hos mig några minuter till.

Fann inte någon stege förfullesov mig gravt.

Hon har packat väskor prydligt i hall.

Morgonkaffet smakar gårdagens.

Vi skiljs åt här hennes resa går till Paris många morgnar senare.

De brev hon skickade ligger och sover i mitt gröna skåp.

Saknar henne mina dagar går åt ett annat håll. De för mig till ön där vi en sen kväll såg en skymt av djuphavsfiskar simmande upp till yta för att surfa till andra saltare hav.

Havet där systrarna Ketamins lilla ö skvalpar omkring.

Han viftar med naglar gula, frågar finns det något av mening. Oftast inte nu, men väl när de mekaniska vågorna surfat oss hem.

Kallsupar kittlar elstöt.

Likström.

Jag har fått låna hennes fina för lilla bruna sammetskavaj. Täckt de mörka skuggorna under ögon med vitt klet.

Lägger oss framför klistrade skärvor.

Av krukväxter bygger vi en djungel runtom.

Väser spegel spegel på väggen där.

Varför lämnade du mig ensam kvar bland fiskar och troll.