Sprätten berättar vid middag att han med de stora hartänderna slår och skriker elaka saker efter Sprätten varje dag i skolan.
Snälla mamma kan du inte följa med mig i morgon, jag vågar som inte gå dit.
Sprätten går i andra klass så självklart följer Eddan med.
När de kommer upp mot skolbacken kommer mobbarpojken leende mot dem.
Nu vet jag fortfarande inte varför jag gjorde som jag gjorde.
När Hartand är tillräckligt nära hoppar Edith upp sparkar parkerar fotspets vid höger öra på förskräckt mobbare.
Viskar, du rör inte min son.
Sprätten gapar.
Edith tar ner fot grabbar tag i Hartand och ber om ursäkt, våld är inge bra.
Känner mig skamsen och orolig hela dagen.
Facit blir Harkillen är jättetrevlig mot Sprätten in i evigheten.
När Edith stöter på Harkillen på stan hälsar han glatt.
Häromdagen berättade Sprätten att han blev aldrig mobbad.
Sprätten ville mest att jag skulle tycka synd om honom.
Stackars Harkillen så här i efterhand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar