Borta var de sen eller de ligger väl där någonstans på havets botten o skräpar.
En film till, Pandorum, den har jag glömt innan jag somnar.
Världens roligaste men också sorgligaste sak skulle jag vilja berätta men det får bli en av de endast för mig dyrbara hemligheterna jag har.
Tror att det var mormorsmor som tog med sig i graven vem som var fadern, får för mig att det var rätt vanligt på den tiden.
I vilket fall jag fick så jag teg.
Ett bittert uppvaknande eller början på det lyckliga slutet.
Jag andas igen.
Nu höll jag på o skriva något elakt till ett gammalt skelett i garderoben som jag vet läser här ibland.
Skriver istället hoppas att du har det fint ditt dansanta stycke till skelett.
Glödlamporna lyser strax ska vi gå sönder starkt.
Godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar