Igår när jag satte upp dekor till en fest, vi sitter och försöker räkna ut var vi ska knyta snören på tyger. Vet allt som ska sägas för har redan varit där. Idag sätter upp svarta plastband vet innan vad som ska bli fel har redan varit där.
Allt är samma.
Kontoret är tomt det finns ett piano och hundra påsar med Svampbob i.
Pianot låter finare än det ostämda jag har hemma men inte alls lika tjusigt att se på.
Hamrar tangenter mitt i ett slag lyfter jag blick kontorsplatsen framför mig måste typ vara hans för det känns så.
Deja vu är en smått obehaglig känsla den gör en osäker på om man egentligen redan har dött och just nu befinner sig i ett parallellt liv där man ska rätta till de misstag man gjorde i sitt första försök. Men deja vu känslan säger en att hej du lilla vän du gör om allt exakt likadant.
Eller så e det bara en chans att ha fun over and over again tills man förbrukat sina nio.
En rätt bra serie/ triologi Red riding.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar