December 2012.

Där alla timmar flyter ihop till ett halvt levt liv.
I farten träffar min poloklubba honom hårt över hans vänstra kind.
I resterna av ett slag vi vandra.
Varför är det så kallt.
Snart blir det varmt.
Det dammar under hästars hovar och han blöder.
( Minns ni det galna paret som slaktade en häst för att hon skulle känna hur det var att bli ett med hästen).
Det är för tidigt, varje del av min kropp vet det.
Alla de bilder som vill ut, alla de skratt.
Men jag är där i skratten.
En öken väntar förgäves. Dröm mig en fångare. Min öken var aldrig förgäves.
Du fanns.
Fånga mig ett liv när du har smutsig sex i en cirkusvagn.
Orden tog mig nästan därifrån.
Det är en kall morgon långt efter det att jag var liten.
Bryter upp frostig trädörr.
Kanske är den för liten för att kunna kallas dörr.
Snö hänger tung, backen ner, brantare än jag minns den.
Slinter, ett finger rött.
Han bär ett par vita silkeshandskar. ingen annan ser dem.
Förgäves försöker han att dra av sig dem.
Vi skrattar åt försöken.
Det är December 2012 och världen går under.
Vi lägger ut filtar på stranden.
Den gamle sätter sig vid piano.
En Toccata.
Änglar sväljer moln.
Aska regnar.
Ta min hand, nu.
Håll den hårt när sol drunknar.
Hästar galopperar förbi.
Tåg skenar.
Fyrtorn skjuter ned befruktade stjärnor.
Fyrverkeri.
I morgon finns inte mer.