Mekaniska glädjedonnor i korrigerade plåthattar.

Vem ska gråta för dig nu Hörru.

Pics via Static Fawn, Earl Grey † och skalbugsen fick jag av Gräskatten.

Tittar på film så att ögonen de blöder vad har jag sett i veckan som gick.

Ghost Busters, Boardwalk Empire, Wargames, Takedown, Sneakers, Hackers, Hidden, Assembly, Dragnet, Expendables Johnny Mnemonic för tredje gången fast den suger en aning och tre till som jag inte orkar skriva för nu tog tangenterna slut.

Lyssnar på den ej långsamma versionen av du ser mig aldrig mer- cryforyou. Och orkar inte låtsas som om jag lyssnar på bra musik för det mesta. För det gör jag inte.

Gör ljus till en Butochick och en annan dansgreja.

Svarar random i min telefon för har just nu adhd overload höst jag tror att jag dör av ofokusering. Ska ner till Mjölby och hämta en Rickshaw med Ostrowskan. Vi ska starta en gratis cykelservice nu när vi snart går in i den kallaste vintern på tusen år. Nej ska vi ej.

Borde få till ett rep med bandet för snart ska vi spela på fint ställe. Och jag orkar inte sitta där och känna mig vilsen i trumslag kombinerat med major jag är rädd för människor för att jag inte tycker om mig själv.

Den kombon ger en fett med ont i magen och det känns som om jag hoppar från högsta gånger tio ner i badhusklorevatten fyllt med dallriga pensionärer.

Man landar mjukt men det känns inte värt.

Gillar mina insekter jag fick, de är döda dock.

Vill ner till Mexico på de dödas dag, Sprättens pappa gäspar åt den önskan.

Inget är roligare någon annanstans.

Jag vet han har rätt.

Men flygplansmat är nätt paketerad och jag gillar de döda.

Inte för att de är roligare.

Skickade ner mina böcker till en grej, ångrar det känns som om de landade fel.

Jag gör för många missbedömningar nuförtiden.

Ångrar att jag urvattnar allt.

Tiga är alltid guld.

Men det är så svårt att vara tyst.

Then they all fall This is for you the Person in San Antonio, Texas.

Pictures via The Key to Joy is Disobedience.

Jo men det kan ske ganska fort.

Fortare än du anar.

Obehagligt snabbt.

Hör ljud från godståg.

Vi börjar kuta.

Kastar oss in i sidotunnel tack Fröken livet för att du trollat dit den åt oss.

Nu vill jag att du trollar mig hel.

Du kanske redan vispat trollpinne, för ett brev från Adriana Damp hon som dansade under kristallkronor i tiden som flytt är på väg över det stora havet.

Behöver hålla något i handen så att jag vet att jag finns och fanns

Blå måndag.

Honey in the middle Tommie X.

Händerna mina egna.

Kattguldet som tynger ner dem, har jag stulit.

Denna måndag känner jag ej pepp.

Så åker och handlar tio kilo räkor o har räkefrossa med Nattefar.

Frossa frossa frossa.

Vårt hus.

Lyssnar på Leon´s space song.

Det är svartenatt ute men över himlen åker fluffiga vita moln nattfärd, det ser snyggt ut.

Mina naglar har börjat rosta.

Kollar film med muskelsnubbar som skjuter allt som rör sig.

Bäst att sitta stilla.

Hittar ett kort på Sprätten som minimini, han står på en stol och försöker diska jag står bredvid i konstig klänning och skum frisyr.

Hittar ett kort på en som dog i år ett annat på en vän som försvann.

Alla foton ligger i en resväska som jag gömt högst upp i ett skåp. Tänker att jag borde ge tillbaka korten till de som är på bilder.

För de gör som ingen nytta i ett dammigt skåp.

Varje dag efter skolan går vi till den ödelagda fabriken.

De har spikat igen fönster men slarvat klättrar man på stuprör en liten bit når foten till gavel.

Greppar tag svänger lite med kropp o hej så sitter vi på fönsterbleck.

Golvet knarrar dammar.

Med vita skolkritor ritar vi på golv, träd bokstäver djur och hus.

Lägger ut mat till råttor eller om det är de hemlösa gubbarna som till slut äter allt på den nedersta våningen den med öppen spishäll.

En dag kommer han inte tillbaka till skolan.

Slutar att gå till fabrik.

Sen kommer november.

De sista löven rasar blåser ner när jag går på vägen till vårt hus.

Vill rita en sista sak för om han i smyg utan att säga kanske har gått dit när jag inte visste.

Klättar stuprör når bleck blir stilla sittande vid fönster ritar varmluftsgubbar.

Tittar ner det är inte för högt.

Hur ont kan det göra om jag faller.

Gör det ondare än saknaden efter någon som talade samma språk utan att öppna sin mun.

Faller.

Det gör ondare.

Men när jag tittar upp så ser det nästan lika snyggt ut som nu och de vita molnens nattefärd.

4 Am at the Crying Cactus.

Man vänder helt enkelt andra kinden till. Ler och säger ja visst det var jag som var knasig. Sen sitter man hemma slutar upp att skapa för de onda vinner som ändå och kinderna har tagit slut.

I natt är jag på riktigt mycket arg.

Fast den enda som förlorar på det är just en själv.

Men livet kanske inte handlar om att vinna tillbaka sitt leende någon systematiskt såg till att slå sönder.

Det kanske bara handlar om att blunda och låtsas som att det regnar.

För allt är ju bra.

Eller hur.

Hurra.

Dricker vigvatten och går ner i brygga.

Bild i mitten fotad av SHEN på nattapromenad igenom staden av vax som sedan efter smalt väck under den största branden någon skådat.

Nu har vi varit i Trondheim och jobbat det gick vägen, när jag får bilder från fotograf lägger jag upp.

I kväll håller Katten födelseförödelsefest.

Tanken hjärtat som för vänner slår ville gå.

Men bäst att stanna hemma.

Killer Clowns from outer space satt bara där en gråmulen dag.

Pics over and under from forestgraves.

Vet inte hur djup snön låg på det berget vi den dagen nästan besteg.

Inga rosor på kind men en glasklar blick hög på det som kallas kärlek.

Du vet den i allvaret så blodiga leken.

Det börjar skymma innan vi hinner upp på toppen.

Innan vi kan blicka ut mot dem som därnere bor och just nu börjar tända upp de små husen.

När den första flingan faller vet jag igen att jag aldrig kommer att trivas på den här jorden.

För även fast de glittrar som satan om snön, nästan så att våra ögon sticks ut.

Allt är vackert som här har skapats även det fula.

Även och om igen även kommer jag att få betala för de jag dödat.

Och de som dödade mig glömmer jag lätt bort så här halvvägs upp mot bergets topp.

Men jag kan inte få ur mitt huvud att folket har röstat in ett "främlings"fientligt parti.

Fy ta mig FAN skäms på er!

Demonstration mot SD på Sergels Torg

Ibland åker vi bil.

Pics above and down under from The day After You Die.

Fanns som inget mer att tilllägga för nu går jag hejdå kära dagbok.

Hej kära dagbok.

Idag tog vi oss förbi polisernas barracuda barrikad allt för att störa de ondas tal.

Sedan agerade vi fina och rena medborgare gick och handlade på tantbutik.

Sågade ut två kråkor printade El corazon i hundratal nej men några. Osv osv.

Nu går Eddie och lyssnar på honom.

Jag önskar mig en björn i julklapp

Pic via grain.of.rice.

Music from Tom Ass.

Eller det gör jag inte. Husdjur får inte plats i min lägenhet.

De sa att det fanns en dörr öppen för alla.

Pics via Dethjunkie.

Det fanns men inte längre en kromad stång.

Håller händerna våra hårt om varsin.

Hoppar upp i luft på tre.

Sparkar träffar Tbanerutor.

Klirr där rasar fönstergluggarna mot förorten.

Snöblindhet.

Pics via superheroparty and dimonis.

Dagen efter är det konstigt tyst.

Som att de andra sväljer orden.

Jag säger ingenting heller.

Enda som finns är rädsla.

Rädsla för att det aldrig blev vitt.

Det blev svart.

I den upp och ner vända världen är denna upptäckt dock av det goda slaget.

Vill aldrig mer hamna där igen.

Innan det är dags på riktigt.

Nu till de roligare breddgraderna.

Jag bygger fint.

Snubbelskor men måste de heta moderat hallå!

Elvira.

Det var så här för det var en gång och huset släcker alla sina brinnande lampor, de gläntar dörrar.

Försiktigt kikar de in viskar, ja de sover.

Låt oss gå.

Steg ner för trapp ytterdörr stängs.

Skor på grusgång.

Bil startar.

Ingen sover, vi visste redan även fast vi inte skulle veta.

I sängen över mig ligger hon som varje dag låser in sig på toaletten för att skära upp armar med allt vasst hon kan hitta.

En gång min demonterade hon min pennvässare, gick inge vidare.

Hittar hon inget vasst boffar hon lim under sitt täcke.

Säger alltid att hon aldrig tänker bli min vän.

Jag vill gärna bli hennes, kanske för hennes vackra ögon mörkas skull.

Eller för att hon inte vill bli min.

Det går inte att komma ifrån ön på annat sätt än med färja.

Han som sköter färjan skulle aldrig låta oss åka över.

Så vi går utmed vattnet.

Det läcker in kallt vatten i mina skor.

Ser knappt över till den andra sidan.

Hon tar av sig kläder stoppar dem i plastpåse.

Kom Edith så drar vi, nu.

Sätter mig ner på en sten skakar på huvudet.

Elvira jag är ledsen jag stannar.

Hon skrattar, du kan inte simma.

Jag har ingen som väntar på mig på andra sidan.

Ok men jag simmar, då har du en som väntar på dig när du lärt dig att simma.

Hon vadar ut i vattnet vänder sig om ler vinkar.

Sitter kvar på stenen tills jag hör henne yla nu är jag iland indianrop.

Skogens alla ugglor fyller i.

På väg hem till hus ser jag en räv och två rådjur i dimma.

Elvira klarar sig i tre veckor innan hon åker fast och körs tillbaka till huset.

Veckan efter skär jag sönder mina armar.

Bortom det sitter inte heller någon och väntar.

Saknar inte den tiden men saknar Elviras skratt.

Salem begraver hjärtat i ett trasigt knä.

Picture in the middle via dixmacabre.

Mitt knä har aldrig gått sönder så där i ligger inga begravda hjärtan.

Är trött på vänstermänniskor i uniform, trött på högerdårar med silverkäpp.

Dödens son borde vara Fasan.

Innan han kom slog det ut tiousen rimfrosteblommor på stadens alla fönsterrutor.

Det såg snyggt ut.

Mest trött är jag på mig själv.

Hejdå.