Vi bor högst uppe i höghus ute på klippiga udden.
När vågor slår höga och det är dags öppnar jag fönster som vetter mot haven.
Värmen sätter mig i en flätad korg.
Han hissar den sakta ned.
Det regnar.
Försöker titta in genom fönster.
De flesta lägenheterna är tomma, släckta.
Viftar med röd näsduk framme vid vattenyta.
Med en lång håv fiskar jag upp saker havet kastar upp.
Fyller korgen.
Andas tång och hav innan jag viftar hissa mig härifrån nu viftet.
Vid blinkande julgran lägger vi ut handduk över den placerar han ut sak för sak.
Ibland nickar han som senare sover vid mina fötter.
Nålen fastnar i ett spår.
Böjer mig fram mot honom viskar.
Hur hårt får jag dig slå?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar