lördag 5 juni 2010

Hon dealar tid vid korsningen.



Pics from All Hail and Denim blows.
Han köper den och hon åldras tio år på en minut. Vad han sedan gör med all tid är det ingen som riktigt vet.
Det kan gärna bli post-after-bomben efter sommaren tänker jag.
Funderar över om Anton som blev snodd av tåget hittade hem.
I mitt hemma slår salta vågor mot klipporna. I vardagsrummet står en mekanisk Djska hon lägger på platta efter platta synkar skummande salt.
Vi öppnar glasdörrar till veranda.
Den jag älskar älskar mina brister.
När jag brister och Den släpper handen tappar jag förmågan att andas.
Kanske plockar vi bara bort de vi ska älska håller veranda musik salta vågor fritt från kär lek.
Eller bara förstår och aldrig låter sig själv att tappa andan.
Och älskar Dens brister i salt och sött.
Fan vad jag älskar trummaskiner!

Inga kommentarer: