Ät de Rika.

Det händer att jag cashar in jackpot på vissa arbeten jag gör.

Höst och fan jag har kapital.

Helt motvilligt har jag sett en kappa jag vill ha i en butik.

Man är ju hederlig nuförtiden så jag går in.

Jag gör felet att fråga expediten om hur mycket den kostar.

Hon lägger huvudet på sne svara pipigt.

Oh ja visst är den läcker.

Jag vill lämna butiken.

Den är jättemodern just nu.

Jag vill säga att den är ful.

Men den är ju kanske lite dyr för vissa 3900 kronor kostar den, jag har en beige själv.

Jag köper den svarta.

Ser ut som vilken idiot som helst i jackan.

Sitter i panik hemma, har sprättat bort en vedervärdig detalj så jag kan inte lämna tillbaka den.

Går ner till Kafe 44 och köper ett tygmärke med texten - Eat the rich, som jag nöjt syr på.

Försöker sen gå runt med den men får det inte att gå ihop.

Min mamma tittar beundrande på jackan.

Oh vad fin.

Mamma får jackan, hon sprättar bort märket. Hon är mycket lycklig hon skulle varit tvungen att spara i år för ägandet av denna jacka.

Att köpa onödigt dyra saker är ett brott speciellt om de e till för att modda din fåfänga.

Och jag skulle vilja kunna säga du är inte väskan du äger.

Men fan i dagens djävla samhälle så börjar man ju undra om du inte är ditt patetiska skal i alla fall vid första anblicken.

Det är mycket svårt att skilja vän eller fiende nuförtiden genom att kolla in det yttre.

Och det kan vi tacka alla sköna modebloggar för, typ.

Som jag tex jag tror ju att alla snubbar med mycket muskler är totalt tomma i huvudet.

Därför älskar jag internets, det ger oss en chans att kommunicera med dem vi bara skulle rynka på näsan åt om de knackade på vår dörr.

Och kanske viktigast vice versa.

Nu ska jag gå ner på stan har spottat en urläcker top jag bara måste ha liksom bah vah meh oh äga liksom...