lördag 12 maj 2012

tisdag 8 maj 2012

Bilder i all ära.









Pictures via Putrid, Trapdor, Halogenic and XII.
Men att skriva är stört omöjligt.

tisdag 1 maj 2012

December 2012.









Där alla timmar flyter ihop till ett halvt levt liv.
I farten träffar min poloklubba honom hårt över hans vänstra kind.
I resterna av ett slag vi vandra.
Varför är det så kallt.
Snart blir det varmt.
Det dammar under hästars hovar och han blöder.
( Minns ni det galna paret som slaktade en häst för att hon skulle känna hur det var att bli ett med hästen).
Det är för tidigt, varje del av min kropp vet det.
Alla de bilder som vill ut, alla de skratt.
Men jag är där i skratten.
En öken väntar förgäves. Dröm mig en fångare. Min öken var aldrig förgäves.
Du fanns.
Fånga mig ett liv när du har smutsig sex i en cirkusvagn.
Orden tog mig nästan därifrån.
Det är en kall morgon långt efter det att jag var liten.
Bryter upp frostig trädörr.
Kanske är den för liten för att kunna kallas dörr.
Snö hänger tung, backen ner, brantare än jag minns den.
Slinter, ett finger rött.
Han bär ett par vita silkeshandskar. ingen annan ser dem.
Förgäves försöker han att dra av sig dem.
Vi skrattar åt försöken.
Det är December 2012 och världen går under.
Vi lägger ut filtar på stranden.
Den gamle sätter sig vid piano.
En Toccata.
Änglar sväljer moln.
Aska regnar.
Ta min hand, nu.
Håll den hårt när sol drunknar.
Hästar galopperar förbi.
Tåg skenar.
Fyrtorn skjuter ned befruktade stjärnor.
Fyrverkeri.
I morgon finns inte mer.

onsdag 11 april 2012

Ēv of Isis

Håller på att göra musik med en Amanda i San Diego så här låter det.

måndag 9 april 2012

Under påskhelgerna vandrar vi igenom Korsfestträdgården.











Pictures via, Vapen, Xll, The ugliest of eden, Passing Memories,  Putrid and Pukin.
Hand i hand tills det att vi hittar ett hus.
I huset kysser vi varandra som aldrig förr.
Hon smakar sjögräs.

lördag 7 april 2012

Du vet, när de alltid pratade om bomben som skulle falla.







Pictures via Molted and Halogenic.
Antagligen gör du det inte.
En dag kommer de att falla från klar himmel.
Innan vi hinner söka skydd.
Innan vi liftar köper vi varsin glass på macken.
Sommar är fortfarande den varmaste.
Glass smälter, droppar, getingar surrar.
Vet redan då att jag aldrig kommer att bli lycklig igen.
Men det spelar ingen roll, inget handlar om lycka allt handlar om hur vi ska hinna äta upp rinnande glass.
Allt handlar om vem som satt i bilen som plockade upp oss.
Min bästa vän och jag sitter under ett träd.
På en sten ligger en död Citronfjäril.
Solen är vass, kråkor kraxar.
Hennes ögon är blå.
Mina grå tittar allvarligt in i henne.
Öppna munnen.
Om vi delar på en fjäril kommer vi bli häxor helt säkert.
Han svettas håller hårt om ratt.
Var vill ni åka?

Mueran Humanos.

Here!

måndag 2 april 2012

I de lyckliga oföddas stad stannar vi till.




Gallskriker förlåt.
För att orden lyfter henne över tung jord.
Det är den varmaste dagen på över 30 år.
Motor kokar.
Hans linne är havsblått och han har glömt vart han är på väg.
De hänger upp ett vindspel på verandan.
Höjer volym, orkar inte med de andra som sitter och väntar.
Ler när jag kliver genom centralstations dörrar.
Här går jag inte vilse, här myllrar allt.
Här har jag älskat, gråtit, väntat, skrattat,  dödat den sista bossen.
Hur många ofödda barn dödade jag när jag blev stor.
För många.
Lampor över bar påminner om svävande kristaller.
Vid min högra sida en random man med en enorm hund.
Vid min vänstra, ett sällskap från någonstans.
Bakom baren, någon jag vill kyssa i ett annat liv.
Blomstermarknader.
Hotellrum luktar loppspray.
Ensamhet känns bra.
Gatorna får mig att älska orden igen.
Få mig att minnas att de kan ta henne precis dit hon vill.
Om kvällar lämnar de sovrumsfönster öppet.
För att vindspelet påminner honom om en sommar för länge länge sedan.
Kärleken till det som inte än är fött är större än hatet till de som sitter och väntar.
Hail Mary, svettband hårt knutna kängor.
Den här sträckan springer jag för allt underbart i livet.
Och du min Guldstjärnelärarinna i himlen som bor.
Kasta ner mig mina sparade guldstjärnor.
Seriefigurskan släpp aldrig taget om din kristall.
Mona Lisa Overdrive som föder orden, tystna aldrig.
Och Adriana Damp du är fortfarande den hårdaste sparken av dem alla.

lördag 24 mars 2012

Katakomber och Hårspray.




Artwork via All of this I call my grave.
Han frågar om han får rita en symbol, ett mönster på min panna.
Det är tidig morgon och vi sitter på centralen.
Den hade blivit fin men jag är för blyg, gillar inte när någon tar i mig inte ens med penna.
Men det var nog mest blygheten.
Om jag fått en synth, hade jag aldrig slagit sönder en enda ruta i vår sarkofaga stad.
En ruta var värd att krascha  sönder,  snodde en synth till min lillebror, den största jag kunde få igenom fönster.
Många av er finns kvar och ni ler, det känns som att ni är lyckliga och det gör mig glad.
Det är som hon säger, man lämnar sin kropp.
Vi är många som har lämnat våra kroppar.
Vore rimligt att vi kan gå och hämta ut dem nu till påsk.
Jag har svårt för att älska men jag älskar er alltid även fast jag är frånvarande.
Jag fyller snart år, önskar mig en synth jag hittat, ett smycke som en bekant gjort, men mest av allt önskar jag att jag kan få bli mindre ledsen, ha mer tid att sitta och glo ut över staden med Sprätten.
Annars är jag helt nöjd med synthen jag har, den håller mig borta från att skriva ångestbrev ut i etern.

måndag 19 mars 2012

Om hundra år är allt ändå glömt.

Kanske hade jag skrivit mer här om jag inte jobbat, videon i mitten Har Katten gjort Fula Edith har gjort mask och kostym till den.
Bilderna under och ovan är från Något som kommer och kommer bli grymt fint.






måndag 5 mars 2012

Kvantkvadratisk Fysik.



Pictures via Vapen.
Mitt inre djur är inte en pingvin.
Och kan någon bara ändra världen i ett troll slag.
Den kan gärna slå kvart i midnatt.
De har en minivan vi inte vill stiga ombord.
Men det åskar.
Skär upp vaden.
Ombord pratar vi huruvida det är farligt att sitta bil, när himmel mullrar.
Orden blev aska.
Ljuden för många.
Bildsöknade avtog.
Kanske för mycket information ifrån världens stora familjealbum.
Ibland när vi går förbi kyrkan om natten hör vi hur någon därinne sitter och spelar för tomma bänkrader.
Kanske är dörren öppen.
Är den låst dyrkar vi upp den med ditt långa hår.
Eller inte.
Finns ingen idé med något längre.