Gräset som hans gäng köper paketerade i transparenta påsar.
Saknar hennes skratt.
Tänder.
Ett djupt bloss.
Snälla du.
Le mot mig en sista gång.
Genom år, dimma och imma.
Mot mitt öra slår hennes hjärta armt och mörkt.
Hon åker kana i mina vener.
Hennes efternamn stavas Leukemi.
Och vi gifter oss under en sovande ek.
En dag då solen bränner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar