Vet inte, jo jag vet varför jag började tänka på grisfötter.
Det fanns ett par som hade en stor röd lada där de födde upp grisar.
Om vintrarna låg det drivor med sönderfrusna kultingar utanför ladudörr.
Vet inte om det var det paret som gav vår familj grisfötter.
Grisfötter som kokades och lades upp på tallrikar.
För att göra föräldrar glada log jag och sa, gott det ser ut.
Men, nej det är inte gott att äta på någons fötter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar